Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre år sedan har jag suttit och tjurat i mitt tält och
tvingat dem att komma och söka upp mig.»
Han smekte henne och kallade henne sin allra
käraste lilla kvinna, fastän hon såg att hans ögon
otåligt sneglade bort till fonografer och dess [-ofullbordade-] {+ofull-
bordade+} brev.
»Alltså», fortfor han och tryckte henne intill sig
på ett sätt som tycktes antyda att hennes stund hos
honom var förbi och att hon måste gå nu, »är
eftermiddagen upptagen. Ingen stannar över natten. De
ge sig i väg före middagen.»
Hon gled ner från hans knä ovanligt hastigt och
stod framför honom med blixtrande ögon, bleka
kinder och en beslutsam min, som om lion ämnade säga
något viktigt. Men så ljöd en svag ringning och
han tog luren från bordstelefonen.
Paula drog en tyst suck, och då hon gick och
Bonbright ivrigt steg fram med sina telegram, hörde
hon början av mannens samtal:
»Nej. Det är omöjligt. Kan måste ge med sig,
annars tvingar jag honom att ge upp staten. Den där
herrns ingångna förbindelser ä’ bara nonsens. Vore
det bara det, kunde han väl reda sig. Men jag har
några högst intressanta brev som han tycks ha glömt.
Ja, ja, de göra slag i saken inför vilken domstol
som helst. Ni skall ha dem på ert kontor klockan
fem i eftermiddag. Och hälsa honom från mig att
om han försöker genomföra den här intrigen, klubbar
jag ner honom. Jag sätter i gång en konkurrerande
linje, och då ska hans ångbåtar vara i indrivarens
händer innan årets slut. Och... hallå, är ni där?
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
