Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tag reda på det där som jag föreslog. Jag är
övertygad om att han har stora skulder.. .»
Varken Graham eller ens Paula kunde ana att Dick
— den skarpsynte, som kunde förutse händelser som
ännu ej inträffat och på små nyanser och
antydningar byggde upp sluga spekulationer och hypoteser
vilkas riktighet bevisades av de följande
tilldragelserna — redan hade en känsla av vad som ännu ej hade
händt men som kunde hända. Han hade ej hört
Paulas korta, betydelsefulla yttrande vid
bindstolpar-na, ej heller hade han sett Graham ertappa henne med
den djupt forskande blicken under arkaden. Dick
hade ingenting hört, sett föga men förstått mycket,
och redan före Paula hade han på ett dunkelt sätt
varit rädd för det som hon sedan hade blivit rädd
för.
Det mest påtagliga han hade att bygga på var den
där kvällen då han, ehuru fördjupad i bridgespelet,
ej kunnat undgå att märka hur hastigt de gått ifrån
pianot efter att ha sjungit »Ziguenare på vandring»,
och då de kommo bort till honom för att retas med
honom för att han förlorade, hade han iakttagit att
det låg något ovanligt i Paulas skälmaktigt retsamma
min. Medan Dick gav lika godt igen och hans leende
blick glidit över Graham som stod bredvid henne,
hade han även upptäckt något ovanligt i hans ansikte.
Mannen var nervös, så lydde Dicks iakttagelse. Men
varför skulle han vara nervös? Fanns det något
sam-manhand mellan hans nervositet och Paulas hastiga
flykt från pianot? Och hela tiden, medan dessa frågor
döko upp i hans huvud, hade han skrattat åt deras
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
