Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infall, givit, ordnat sina kort och vunnit utan en trumf
på hand.
Men inom sig hade han som en orimlighet avfärdat
blotta tanken på att hans farhågor skulle gå i
fullbordan. Det var bara en gissning på måfå, en dum
fantasi grundad på de obetydligaste omständigheter,
tänkte han helt lugnt. Det bevisade endast hur
tilldragande hans hustru och hans vän voro. Men —
och ibland kunde han ej hindra den tanken att tränga
sig fram — varför hade de avbrutit sin sång den där
kvällen? Varför hade han fått en känsla av att det
låg något ovanligt bakom? Och varför hade Graham
varit nervös?
Medan Bonbright en förmiddag lät diktera för sig
ett telegram, visste han ej att Dicks små promenader
till fönstret, allt under det han fortfor att diktera,
förorsakats av dämpade hovslag på vägen. Det var
ej den första morgonen som Dick hade gjort avstickare
bort till fönstret för att skenbart likgiltigt titta ut på
ridpartierna, då de kommo hem och sutto av vid
bindstolparna. Men den morgonen visste han, innan
de första ryttarna kommo i sikte, vilka dessa ryttare
skulle vara.
»Braxton kan vara trygg», fortfor han med sin
diktamen utan att ändra ton, men med ögonen på vägen
där de ridande först måste visa sig. »Går det galet,
kan han rida över bergen till Arizona. Sök genast
upp Connors. Braxton har givit Connors fullständiga
instruktioner. Connors är i Washington i morgon.
Ge mig detaljerade underrättelser om alla nya
tilldragelser.»
Fawn och Altadena kommo i skritt uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
