Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde Dick ha sett eller förstått? Dick hade säkerligen
varken sett deras blickar eller deras handtryckning,
ty han hade nästan vändt dem ryggen.
Men hon önskade i alla fall att hon ej kastat
denna hastiga blick på sin man. Hon hade en
skuldmedveten känsla, och tanken därpå plågade henne,
medan hon såg de bägge männen lämna rummet vid
varandras sida. Vad hade hon gjort för ondt, undrade
hon. Varför skulle hon ha något att dölja? Men
hon var nog ärlig att se sanningen i ögonen och
erkänna utan undanflykter att hon hade något att dölja.
Och hennes kinder lågade vid tanken på att hon
förnedrat sig till bedrägeri.
»Jag stannar bara borta ett par dagar», sade
Graham då han skakade hand med Dick vid bilen.
Dick såg det ärliga, rättframma uttrycket i hans
ögon och kände det hjärtliga i handslaget. Graham
ämnade säga något, men teg, och Dick visste att
han åtrat sig då han sade:
»Då jag kommer tillbaka, måste jag väl packa.»
»Men boken», protesterade Dick och svor inom sig
över den glädje han känt vid den andres ord.
»Just därför», svarade Graham. »Jag måste sluta
den. Jag tycks inte kunna arbeta som du. Ranchen
är för distraherande. Jag kan inte ta ordentligt i tu
med boken. Jag sitter och hänger över den, men de
fördömda lärkornas sång genljuder i mitt öra, och
då ser jag fälten för mig och rödtallarna och Selim.
Och sedan jag förspillt en timme uppger jag det
och telefonerar efter Selim. Och om det inte är detta,
så är det någon annan av de tusen lockelserna.»
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
