- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
273

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han satte foten på den dunkande bilens fotsteg
och sade: »Ja, adjö så länge, gosse lilla.»

»Kom tillbaka och grip dig an», ivrade Dick. »Om
så behövs skall jag stänga in dig varje förmiddag, tills
du har slutat. Och om du inte har varit flitig, blir
du instängd hela dagen. Jag skall nog få dig till
att arbeta. Har du cigarretter? Och tändstickor?»

»Ali right.»

»Kör, Saunders», befallde Dick och bilen dök ut
i mörkret från den starkt upplysta inkörsporten.

Då Dick kom in igen, höll Paula på att spela för
madronofilosoferna, och han gömde sig i ett
soffhörn för att vänta och undra om hon skulle ge honom
en godnattkyss, då det blev dags att gå och lägga
sig. Han visste ju att de aldrig gjort denna kyss till
gammal slentrian. Ofta träffade han henne ej förr än
vid middagen och då i gästernas närvaro. Och ofta
smög hon sig tidigt till sängs och ville ej kyssa sin
man till godnatt för att ej ge de andra en vink om
att det var dags att gå och lägga sig.

Nej, tänkte Dick, antingen hon kysste honom i
kväll eller icke, var det lika betydelselöst. Men han
undrade i alla fall.

Hon fortfor att spela och sjunga i oändlighet, tills
han slutligen somnade. Då han vaknade var han
ensam i rummet. Paula och de vise männen hade gått
ut tyst. Han såg på sitt ur. Det var ett. Hon hade
spelat ovanligt länge, tänkte han, ty han kände att
hon hade gått nyss. Det var musikens upphörande
som hade väckt honom.

Ännu undrade han. Han somnade ofta medan hon
spelade, och då hon hade slutat väckte hon honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free