Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vara rätt gjort mot henne att kanske föra bort
henne från det hon helst ville? Han visste icke vad
hon önskade eller hur långt det hade gått mellan
henne och Graham. Kunde det inte vara en vårfeber
hos henne, som försvann med våren? Men under
de tolv år de varit gifta hade hon ju aldrig visat
sig ha några anlag för vårfeber. Hon hade aldrig
givit hans hjärta den ringaste anledning att tvivla på
henne. Själv kolossalt tilldragande för män och
mycket uppvaktad av dem, hade hon alltid varit sitt eget
lugna och behärskade jag, Dick Forrests hustru.. .
»God morgon, glada gosse.»
Hon tittade in på honom från hallen, smålog mot
honom med läppar och ögon och gav honom en
slängkyss.
»God morgon, min lilla stolta måne», ropade han
tillbaka i sin vanliga naturliga ton.
Och nu skulle hon komma in, tänkte han, och han
skulle sluta henne i sina armar och låta henne
undergå kyssprovet.
Han öppnade inbjudande sina armar. Men hon kom
inte in. I stället ryckte hon till, samlade med ena
handen ihop sin kimono över bröstet och tog med
den andra upp sin släpande kjol liksom för att ta till
flykten, i det hon kastade en orolig blick nedåt hallen.
Men hans skarpa öron hade ej uppfångat något ljud.
Hon smålog åter mot honom, sände honom ännu en
slängkyss och försvann. Tio minuter därefter hörde
han ej Bonbright, som kom in med telegram i
handen, medan han satt orörlig vid sitt skrivbord, som
han suttit i tio minuter.
Och ändå var hon glad. Dick hade för länge varit
2 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
