Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
van vid alla uttrycken för hennes stämningar för att
icke förstå betydelsen av att hennes sång genljöd
överallt i huset, i arkaderna och ute på pation. Han
lämnade ej sitt arbetsrum förrän vid lunchen, och
hon kom icke, som hon brukade ibland, och mötte
honom på vägen. Då gonggongen ljöd hörde han
henne drilla inne i huset, bortåt matsalen till.
En överste Harrison Stoddard — överste sedan han
i yngre år tjänat vid nationalgardet, nu en f. d.
köpmansfurste, vars käpphäst var förhållandena inom
industrien och den sociala oron — tog bordets
uppmärksamhet i anspråk nästan under hela lunchen
genom att tala om att arbetsgivarlagen borde utsträckas
även till landtarbetarna. Men Paula fann ändå
tillfälle att meddela Dick att hon ämnade tillbringa
eftermiddagen hos Masons i Wickenberg.
»Naturligtvis vet jag inte när jag kommer tillbaka
— du vet hurudana Masons äro. Och jag vågar inte
be dig följa med, hur gärna jag än skulle vilja ha
dig i sällskap.»
Dick skakade på huvudet.
»Och om du inte behöver Saunders ...» fortfor hon.
Han böjde på huvudet.
»Jag ämnar använda Callahan i eftermiddag»,
förklarade han och planerade sin egen tid nu då Paula
var ur räkningen. »Jag kan aldrig förstå, Paula,
varför du föredrar Saunders. Callahan kör bättre och
naturligtvis säkrare.»
»Det är kanske just därför», sade hon småleende.
»Säkerhet är först och främst det samma som
långsamhet.»
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
