Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En sådan fysiljad. Knäppte du honom?»
»Ja, alla ekorrars oltfar, en väldig sädätare och
förstörare av ungkalvarnas kost. Nio rökfria
patroner på en enda ekorre är för mycket. Jag måste göra
min sak bättre än så.»
Solen sänkte sig. Brisen dog ut. Dick sköt ännu
en ekorre och spejade bistert bortåt kullens sluttning
efter flera. Han hade arrangerat ett tillfälle och
underlättat för henne att ge honom sitt förtroende.
Situationen var fullt så allvarlig som han hade befarat. Och
den kunde bli ännu allvarligare; hela hans värld höll
på att störta samman omkring honom. Gamla
landmärken voro ej längre att lita på. Han var förbryllad,
uppskakad. Om det varit en annan kvinna än Paula!
Han hade varit så säker. Deras tolv år hade givit
honom rätt att känna sig säker...
»Klockan är fem, och solen sänker sig», sade han
i det han reste sig och beredde sig att hjälpa henne
upp.
»Det har gjort mig så godt att vara i stillhet», sade
hon medan de gingo bort till hästarna. »Det känns
mycket bättre över ögonen. Det var nog bra att jag
inte försökte läsa för dig.»
»Men tjuvläs inte», sade han sorglöst som om
ingenting varit i olag. »Våga dig inte att titta i La
Galli-enne. Du måste läsa den för mig en annan gång.
Räck upp handen. Så sant mig Gud hjälpe. ..»
»Så sant mig Gud hjälpe», sade Paula lydigt.
»Och må trollen dansa på min farmors grav.. .»
»Och må trollen dansa på min farmors grav»,
upprepade Paula högtidligt.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
