Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den där kvinnan och att bli älskad av henne, om
det gick därhän. Jag har alltid hört honom säga att
kärleken inte kan hållas kvar med våld eller
betvingas. Om jag reste med er, skulle han alldeles säkert
säga: »Gud välsigne er, barn.» Det skulle han säga,
om det också krossade hans hjärta. Slocknad kärlek
har ingen makt över situationen, anser han. Jag har
hört honom säga att varje kärlekstimme är sin egen
lön, å ömse sidor, full valuta. Han påstår att det
inte kan finnas något sådant som en kärleksskuld,
och han skrattar at kärlekskrav som åt något orimligt.»
»Och jag ger honom rätt», sade Graham. »Du
lovade att älska ’mig alltid», säger den förskjutne och
försöker sedan kräva som om det vore en revers på
så och så många dollars. Dollars äro dollars, men
kärleken lever eller ’dör. Hur kan den krävas ut då
den är död? Vi äro alla av samma åsikt, och vägen
ligger klar. Vi älska. Det är tillräckligt. Varför
dröja en minut till?»
Hans hand strök hennes på klaviaturen, i det han
böjde sig över henne och först kysste hennes hår,
därpå hennes beredvilliga läppar, sedan han böjt upp
hennes ansikte.
»Dick älskar mig inte som ni», sade hon, »inte
vansinnigt, menar jag. Han har haft mig så länge.
Jag tror att jag har blivit en vana för honom. Och
ofta, innan jag kände er, brukade jag undra om han
tyckte mera om ranchen än om mig.»
»Det är så enkelt», ivrade Graham. »Allt vad vi
ha att göra ar att vara ärliga. Låt oss resa.»
Han drog upp henne och beredde sig att gå.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
