Epigon - Ericsson Epigon [-ån], efterbildare, efterklangsdik-tare. Epigrym, kort dikt med bitande udd. Epi-grammptisk, kort o. fyndig, bitande. Epjk, berättande diktning. Epiker, förf, av epos. Epikt^tos, ca 50-ca 130 e.Kr., grek, filosof av stoiska skolan, frigiven slav, bosatt i Rom. Moralisk levnadsvisdom. Handbok i livets konst. Epikuré, anhängare av Epikuros’ lära; kräsen njutningsmänniska. Epikyros, 341-270 f.Kr., grek, filosof. Hans lära, epikureismen, sätter den upphöjda själsrön högre än ögonblickets njutning, men uppfattades ofta som sinnlig njuf-ningslära. Epilepsj, fallandesot, fallandesjuka, kronisk sjukdom med kortvariga anfall av kramper o. rubbningar av medvetandet. E. kan utgöra äktenskapshinder. Epil^ptiker, person som lider av e. Epilera, avlägsna hårväxt. Epilpbium, lat. namn på duntravsläktet; avser ofta mjölkört. Epilog [-låg], slutord, efterpjäs, avslutning. Epjrus, landskap på n.v. Balkanhalvön (Grekl. o. Albanien). Episk, som rör epiken, berättande, brett upplagd. Episkop, annat ord för balloptikon. Episkopal, biskoplig, högkyrklig. Episkopalkyrkan, anglikanska kyrkan (eng. nationalkyrkan). Episkopat, biskopsdöme, biskops ämbete. Epispd, snabbt övergående (mindre viktig) händelse; bihandling. Episodisk, tillfällig. Epjstel, brev. - 1. Brev i NT. - 2. Första textläsningen i högmässan. - 3. Lärodikt. - Epistolqr, i brevform. Epistyl, annat ord för arkitrav. Epitafium, epitaf, plur. epitafier, minnes-tavla i kyrka över avliden, ofta med dennes porträtt, vapen o.d. EPIDEMI Antal döda i smittosamma sjukdomai i Sverige Ärligen: 1861 -1870 1901 -1910 1946 -1955 Smittkoppor . . 867 (D* Mässling . . . 1 796 404 16 Scharlakansfeber 2 883 380 5 Difteri .... 2 185 1 295 12 Kikhosta . . . 1 119 851 23 Influensa (med följdsjukdomar) 411 325 Nervfeber, para-tyfus m.m. . . 2 428 311 23 Dysenteri . . . 317 23 (D* Asiatisk kolera. 532 (D* Polio 50 98 Epid. hjärnhinneinflammation . 34 7 Sömnsjuka. . . — — 10 ♦ ca 1 person under en period av två år Epit^l, epitelvävnad, uppbygger kroppens körtlar o. täcker hud o. slemhinnor. Epitet, benämning som karakteriserar det efterföljande huvudordet. Ex: kung Karl. - Stående e., ständigt återkommande e., vanligt i äldre epik. Ex: den rosenfingrade Eos. Epizootj, farsot bland (hus)djur. Epok [-åk], utgångspunkt, tidpunkt varmed ett nytt tidevarv inleds (»bildar epok»); tidsskede. - Epokgörande, banbrytande. Epopé, hjältedikt, epos. Epos, lång berättande (episk) dikt. Epstein [eppsjtajn], Jakob, 1880-1959, amer.-eng. skulptör av polsk-judisk börd, introducerade den moderna skulpturen i Engl. Epål^tt, axelprydnad på uniform. Era, ära, tidevarv; geologisk huvudperiod. Erasmus, Desiderius, kallad E. av Rotterdam el. E. Rotterdqmus, ca 1466-1536, ne-derl. humanist, en av Europas största kulturpersonligheter, grundläggare av nyare tidens klassiska studium. Bidrog till reformationens genombrott men bröt ej själv med påvedömet. Erebos, i grek. myt. mörkrets gud; även underjorden. Erektion, manslemmens styvnande genom ökad blodfyllnad. Eremjt, person som dragit sig undan världen för att leva i bön o. försakelse; enstöring. Eremitage [-tasj], litet hus i landskapsträd-gård (1700- o. 1800-t.); lust- o. jaktslott. Eremitaget, konstmuseum i Leningrad. Eremitkräftor, kräftdjur med mjuk masklik bakkropp. Bor i tomma snäckskal. Flera arter vid västkusten. E Kräftdjur. Erfurt [errfort], stad i Thüringen, Ö-Tyskl. 185 000 inv. Ålderdomlig bebyggelse; gotisk katedral (1100-t.). På 1400-t. viktig handels- o. universitetsstad. erg, enheten för energi el. mekaniskt arbete i cgs-systemet. Ergo, lat., alltså, således, följaktligen. Även namn på Uppsala studentkårs tidning. Erhard [-t], Ludwig, f.1897, tysk nationalekonom o. politiker (kristligt-demokra-tiska unionen), västtysk ekonomiminister från 1949, v. förbundskansler från 1957. Erjcastiftelsen, läkepedagogiskt institut i Sthlm, gr. 1934. Omfattar även seminarium för barnterapeuter. Ericks, Siv, f.31.7.1918, skådesp., komedi-enn. Även revy o. film. Ericsberg, Eriksberg, gods i Södermanland nära Katrineholm, Sv:s största (17 000 ha). Slott uppfört av Tessin d.ä. Fideikommiss inom ätten Bonde. Ericson, Annalisa, f. 14.9.1913, skådesp., revysångerska. Även film. Ericsson (i Kinna), John, f.6.4.1907, soc.-dem. politiker, urspr. textilarbetare, handelsminister 1948, socialminister 1955, chef för Vin- o. Spritcentralen 1957. Ericsson, John, 1803-89, bror till N. Ericson, uppfinnare, amer. medborgare 1848. 187