Ericson - Eskilstuna Konstruerade bl.a. skruvpropeller o. varmluftmaskin. Berömd är hans pansarbåt Mqnitor, som 1862 i nordstaternas tjänst besegrade sydstaternas Merrimac. Ericson, Nils, 1802-70, bror till J. Ericsson, ingenjör, frih. 1869. Ledde ombyggnaden av Trollhätte kanal 1837-44. Planerade o. ledde 1854-62 byggandet av stambanorna. Erjcus Olai, d.1486, historiker, prof, i Uppsala i477. Skrev på latin en svensk historia (till 1470). Eriesjön [jari-], Lake Erie, en av de fem Stora sjöarna på gränsen mellan USA o. Canada. 25 735 km8, 174 m ö.h. Sjöfart maj-dec. Erik, sv. kungar. - 1. Erik Segersäll, d. trol. 994, sveakonung, far till Olof Skötkonung. Besegrade en vikingahär vid Fyrisvall. - 2. Erik den helige. Sankt Erik, sv. kung, Sv:s nationalhelgon, enl. traditionen dödad 18 maj 1160. Hans reliker förvaras i Uppsala domkyrka. - 3. Erik Eriksson, E. Läspe och halte, 1216-49, sv. kung från 1222 (med avbrott). Hans tid var fylld av in-bördesstrider, o. verklig regent under hans sista år var Birger Jarl. - 4. Erik av Pommern, 1382-1459, kung av Sv., Norge o. Danm. Krönt i Kalmar 1397, fick regeringsmakten 1412 efter drottning Margareta. Hans godtyckliga styre framkallade upproret under Engelbrekt 1434. Avsatt 1439. - 5. Erik XIV, 1533-77, sv. kung 1560-68, äldste son till Gustav Vasa. Främst med hjälp av Göran Persson som rådgivare stärkte E. riksenheten o. sin egen maktställning men kom därvid i konflikt med sina bröder o. adeln, vilka slutligen avsatte honom (1568). E:s erövringspolitik ledde till nordiska sjuårskriget. E. var rikt begåvad o. fint bildad men bröts ner av en tilltagande sinnessjukdom, som bl.a. förledde honom till Sture-morden. Från 1568 hölls E. som fånge av Johan III o. togs sannolikt av daga på dennes befallning 1577. Gift 1567 med Karin Månsdotter, med vilken han hade en son o. en dotter. Erik Röde, d. ca 1000, norsk viking, sägs ha upptäckt Grönland. Eriks, Gustaf Rune, pseud. för G.R. Eriksson, f.14.2.1918, förf. Romaner o. noveller om arbetarungdom på Söder. Eriksbergs mekaniska verkstads AB, Gbg, skeppsvarv o. mekanisk verkstad, gr. 1853, tillhör sedan 1915 Broströmkoncernen. Ett av Sv:s största o. modernaste varv. Eriksgata, den nyvalde medeltida kungens hyllningsfärd genom Mellansverige. Den sista reds av Karl IX. Erikska ätten, efter Erik den helige uppkallad kungaätt under 1100- o. 1200-t. Stred med Sverkerska ätten om kronan. Erikskrönikan, den äldsta sv. medeltidskrönikan (ca 1320), på knittelvers. Behandlar främst folkungatiden. Eriksson. 1. Christian, 1858-1935, skulptör. En av Konstnärsförbundets ledare. Båg-spännaren (1916, Kornhamnstorg), Engel brekt (1932, Stadshuset). Porträttbyster. -2. Liss, f.31.8.1919, son till E.l, skulptör. Erinnyer, i grek. myt. hämndgudinnor, motsv. romarnas furier. Straffade den brottslige o. kallades därför också eumeni-der, ’de välsinnade’. £ris, i grek. myt. tvedräktens gudinna. Erisäpple, stridsäpple, tvistefrö. Eritr^a, autonomt område i Etiopien, f.d. koloni i Italienska Östafrika, vid Röda havet. 124 000 km8, 1 milj. inv. Erixson, Sven, »X-et», f.23.11.1899, målare, prof, vid Konsthögsk. 1943-53. Ledande inom Färg och form-gruppen på 30-t. Monumentalmålningar. Erlander, Tage, f. 13.6.1901, soc.dem. politiker, fil. hed.dr. Till AK 1933, konsult 1944, ecklesiastikminister 1945, statsminister o. soc.dem. partiordf. från 1946. Ernst, Max, f. 1891, tysk konstnär, ledande surrealist. Erogen zon, kroppsområde (utom könsorganen), varifrån sexuell retning kan utlösas. Eros, i grek. myt. kärlekens gud. Rom. motsv. Amor, Cupido. Erosion, nötning av jordytan, orsakad av vatten, is o. vind: fluvial erosion, flodero-sion; abrasion, vågornas e.; deflation, vinderosion; glacial erosion, iserosion. Erotjk, sinnlig kärlek, älskog. Erotisk, sinnlig, som handlar om kärlek. Erotomani, sjuklig stegring av könsdriften. Errare humanum est, lat., det är mänskligt att fela. Erratum, plur. errata, lat., misstag; tryckfel. Ersatz [-zatts], ty., ersättning, surrogat. Ersta diakonissanstalt, Sthlm, utbildar dia-konissor i sjukvård. Till E. hör Ersta sjukhus. Eruption, utbrott, främst av vulkan. Erup-tjv, vulkanisk. Esau (eg. ’hårig’), son till Isak o. Rebecka, tvillingbror till Jakob, till vilken han sålde sin förstfödslorätt för en grynvälling (1 Mos. 25:19ff., 27:39ff.). Esbjerg, hamnstad på s.v. Jylland i Danm. 54 000 inv. Landets viktigaste Nordsjö-hamn. Båtlinjer till Engl. Escoffier [eskåfi^J, Auguste, 1847-1935, fransk mästerkock. Kokböcker. Escorial [-all], slott i Spanien, 5 mil n.v. om Madrid, uppfört 1563-84 av Filip II. Kloster, kyrka, kungagravar, konstskatter, bibliotek. Eskader. 1. Förband av örlogsfartyg. - 2. Flygeskader, 2-5 flygflottiljer. Eskapad, eg. rymning; lättsinnigt äventyr, snedsprång. Eskapism, verklighetsflykt (i livet el. dikten). Adj: eskapistisk. Eskatologj, läran om de yttersta tingen. Eskil, den helige, eng. munk, Södermanlands apostel (1000-t.). Martyr. Eskilstuna, stad (1659) i v. Södermanland, vid Eskilstunaån 10 km från Mälaren. 59 100 inv. Industristad: järn- o. stålindustri, maskiner, måttverktyg, spelkort. 188