Hemgift - Herman Hemgift, egendom som bruden för med sig i boet. hemi-, halv- (grek, förled). Hemingway [-°ej], Ernest, 1899-1961, amer. förf., nobelpris 1954. Mönsterbildande för den »hårdkokta» stilen. Noveller. Romaner: Farväl till vapnen 1929, Att ha och inte ha 1937, Klockan klämtar för dig 1940, Den gamle och havet 1953. Hemisfär, halvklot, hälft av jordklotet o. himmelssfären. Hemman, beteckn. för jordbruksfastighet, som satts i mantal. Hemmer, Jarl, 1893-1944, finl. förf., svensk-spr. Lyrik: Rågens rike 1922. Romaner: En man och hans samvete 1931. hemo-, hämo-, blod- (grek, förled). Hemoglobjn, förk. Hb, färgämnet i de röda blodkropparna. Hemorrojder [-råj-], sjukliga utvidgningar av blodkärl (åderbråck) i o. omkr. ändtarms-mynningen. Hemslöjd, tillverkning av nytto- o. prydnadsföremål i hemmen för eget bruk o. för försäljning. Hemsö. 1. Kustbefästningar vid Ångermanälvens mynning. - 2. Kymmendö, Sthlms skärgård, i A. Strindbergs roman Hemsöborna. Hemul. 1. Rätt, stöd, belägg, auktoritet. -2. Jur.: skyldighet för en säljare av en vara (hemulsmannen) att bevisa att han ägt o. haft rätt att sälja varan. Hemvärnet, främst på frivillig väg rekryterade beväpnade styrkor för hemortens försvar; tillhör armén. Organisationen av h. började 1939-40. Minimiålder för inträde som hemvärnsman är 17 år, som hemvärns-rekryt 15 år. Hemvärnsberedskap, mobilisering av hemvärnet. B Gradbeteckningar. Henie [henni], Sonja, f.1912, norsk-amer. konståkerska, världens främsta; 3 guldmedaljer i OS 1927-36, professionell 1937. Även filmer o. isrevyer. Henning. 1. Uno, f. 11.9.1895, skådesp., vid Dramaten från 1935. Karaktärsroller. - 2. Eva, f.10.5.1920, styvdotter till H.l, skådesp. G.m. Hasse Ekman 1946-53. Filmroller. Från 1958 vid Centralteatret i Oslo. Henrik, den helige, 1100-t., Finlands natio-nalhelgon, led martyrdöden. Henrik VIII, 1491-1547, eng. kung 1509. Bröt med påven 1531, då denne vägrade H. skilsmässa, o. grundade engelsk statskyrka. Gift 6 ggr, lät avrätta två av sina gemåler, Anne Boleyn o. Catherine Howard. Hade med den förra dottern Elisabet (I). Henrik IV, 1553-1610, fransk kung 1589, den förste av huset Bourbon. Efter att ha varit hugenotternas ledare övergick H. till katolicismen för att få behålla Frankrikes tron (»Paris är värt en mässa»). Gav huge-notterna religionsfrihet genom ediktet i Nantes 1598. Mördades av katoliken Ravaillac. H. var en av Frankrikes dugligaste o. folkkäraste regenter. Henrik Sjöfararen, 1394-1460, portug. prins. Utsände talrika sjöexpeditioner längs Afrikas västkust, vilka blev av betydelse för upptäckandet av sjövägen till Indien. Henrikson, Alf, f.9.7.1905, förf., sign. Henrik i DN. Spirituella dagsverser. Krönikespel: Den ljusnande tid 1931. Antikens historier 1958. Henrikson, Anders, f. 13.6.1896, skådesp., filmregissör (Ett brott 1940). Framstående karaktärsskådesp., vid Dramaten 1921-35 o. från 1949. Filmroller. Hepar jn, ämne i organismen som motverkar blodets levring; i ren form anv. för att förebygga blodproppsbildning. Hepatit, leverinflammation orsakad av infektion el. förgiftning o. med gulsot som främsta symtom. Hepburn [hebbon], Audrey, f.1929, amer. skådesp. av holl.-irl. börd. Filmer: Prinsessa på vift 1953, Krig och fred 1956. Hepburn [hebbon], Katharine, f.1909, amer. skådesp. av intellektuell typ. Filmer: Afrikas drottning 1951. H^ra, i grek. myt. himladrottningen, maka till Zeus (rom. motsv. Juno). Herakl^itos, Herakljt, ca 540-ca 480f.Kr., grek, filosof från Efesos. Såg tillvaron som en mångfald i ständig förändring: »allting flyter» (grek, panta rei). Herakles, lat. Hercules, sv. Herkules, i grek, myt. en halvgud, son till Zeus o. Alkmene, känd för sin otroliga styrka; utförde 12 särsk. storverk o. många andra hjältedåd. Heraldjk, läran om sammansättningen o. bruket av de vapenmärken som förs av viss person, släkt el. samhälle. Herqldiker, fackman i h. Heraldisk, som rör heraldiken. B (även B Landskapsvapen, Stadsvapen). Herbarium, samling av pressade, uppklistrade växter. Hercegovjna [härrtsegå-], ty. Herzegowina, landskap i mell. Jugosl. Urspr. självständigt hertigdöme. Herculaneum, forntida stad vid foten av Vesuvius, Italien. Begravdes jämte Pompeji vid Vesuvius’ utbrott 79 e.Kr. under lava o. aska. Nu delvis utgrävd. Rika fynd. Herdabrev, nyutnämnd biskops rundskrivelse till stiftets präster. Herdedikt, diktart på vers el. prosa, som skildrar idealiserat herdeliv. von Horder, Johan n Gottfried, 1744-1803, tysk förf. o. filosof. Förberedde genom sina teorier romantiken; anknöt till folkdiktningen. Hereditet, ärftlighet. Hereditqr, ärftlig. Heresj, kätteri, irrlära. Heretisk, kättersk. Herkulesarbete, övermänskligt arbete. Jfr Herakles. Herkules’ stöder, antikens namn på klipporna på ömse sidor om Gibraltarsund. Herkulisk, jättestark, lik Herkules. Herm, pelare krönt med ett skulpterat män-niskohuvud. Hermafrodjt, tvåkönad individ. Herman [hø:møn], Woody, f.1913, amer. klarinettist o. sångare, ledare för en av efterkrigsjazzens förnämsta stora orkestrar. 336