Jurabergen - Justitiedepartementet . Skånes »stenkolsformation» hör till j. Klimatet var varmt o. vegetationen rik. Jurabergen, bergssystem i Frankr. o. Schweiz. Kalkstenskedjor från juratiden. Högsta topp 1 723 m. Juridjk, rättsvetenskap. Juridisk person, sammanslutning som kan förvärva rättigheter o. ikläda sig skyldigheter. Ex: bolag. Mots: fysisk person. Jurisdiktion, domsrätt, domvärjo, myndighets befogenhet att utöva rättskipning. Jurisprud^ns, juridik, rättsvetenskap. Jurjst, person med juridisk examen. Jur. kand., juris kandidat, person som avlagt lägre juridisk examen. Jur. lic., juris licentiat, har avlagt högre juridisk examen i minst ett ämne. Jur. dr, juris doktor, har disputerat för juris doktorsgrad. Jury [jprri], opartisk nämnd av sakkunniga för att avgöra en tävling; domstolsnämnd av valda, edsvurna »lekmän» som har att avgöra skuldfrågan i brottmål, särsk. i engelsktalande länder. I Sv. förekommer j. endast i tryckfrihetsmål. Jus, lat., rätt, rättssystem. Just [sjyst], fr. juste, rättvis, korrekt. Juste-milieu [syst-miljö], fr., ’rätta medelvägen’, urspr. om den medlande politiken efter julirevolutionen. Justera [sjy-], rätta till; granska o. godkänna protokoll; inom idrott: skada, försätta ur spel. Justinianus I, 482-565, östrom. kejsare 527. Sökte återupprätta det romerska väldet, krossade östgoternas o. vandalernas riken. Lät kodifiera rätten i Corpus juris civilis. Justjs [el. sjystjs], rättskipning; rättvisa. Justjtia [-tsia]. 1. I rom. myt. rättvisans gudinna. Framställs med bindel för ögonen samt med våg i vänster o. svärd i höger hand. El Symboler. - 2. Bilaga till Svensk handelstidning, publicerar varje vecka växeldomar, konkurser o.d. Justitiedepartementet, det första av stats- JÄRN 1-3 Tre metoder för järnmalms för ädling 1 Magnetisk sovring. Den krossade malmen (a) förs in över en roterande trumma (b), där inbyggda magneter (c) avskiljer de järnrika malmstyckena (J) från »avfallet» (e). 2 Sjunk-flytmetoden. Det ingående godset (a) överförs tillsammans med en tung vätska till ett tråg (b). Här sjunker de järn-haltigare styckena till botten (c) och bortförs med en elevator. Det lättare avfallet W) flyter däremot över till en sikt (e), medan vätskan pumpas tillbaka till tråget. 3 Flotationsanrikning. Finkrossad malm (a) införs tillsammans med vissa kemikalier i en vattenfylld behållare (b) under inblåsning av luft (c). Malmkornen häftar vid de uppstigande luftblåsorna och tillvaratas ur ytskummet W). Avfallet bortförs från trägets botten (e). 4 Sintring Finkrossad malm (a) blandas med kol-stybb (b) och mald kalksten (c). Blandningen överförs till ett ändlöst transportband (</) försett med roster, där det bränns till en porös kaka, sinter. Efter avkylning krossas sinterkakan till mindre stycken. 5-8 Från malm till järn- och stålprodukter 5 Tackjärnstillverkning. Av styckemalm (a) och/eller sinter (b), koks (c) och kalksten W) tillverkas i masugnen (e) tackjärn, som innehåller 3-4% upplöst kol. 6 Götstålstillverkning. Tackjärnet kan antingen användas direkt som gjutjärn eller för stålframställning, varvid kolhalten sänks (färskning) under 1,7%, företrädesvis genom bessemer- (/), martin- (g) och elektrostålprocessen (b). Som råvaror utnyttjas förutom tackjärn stålskrot och järnsvamp (i). Det flytande stålet gjuts i tackjärnsformar till göt (b). 7 Bearbetning till ämnen. Göten kan dels smidas (Z), dels valsas i antingen götvalsverk (m) eller grovplåtvalsverk Cn), i det förra fallet till ämnen (o). 8 Färdigvalsning. I färdigvalsverk (p) valsas ämnena ut till olika produkter. 9 Tackjärnsframställning I masugnens övre del tillförs skiktvis malm (sinter), koks och eventuell kalksten genom ett uppsättningshål (a). Från varmapparater införs nedtill varm luft genom öppningar, formor (b), i ugnsväggen. Framför dessa förbränns koksen under bildning av den för processen nödvändiga värmen och de koloxidrika gaserna tränger upp i schaktet och förenar sig med malmens syre till koldioxid. Masugnsgasen tas ut upptill (c), renas (d) och används till en del för uppvärmning av varmapparaterna fe). Framför formorna smälter järnet, och av den påsatta malmens (sintems) och koksens innehåll av bergarter samt eventuell tillsatt kalksten bildas en flytande slagg. Under passagen nedåt upptar järndropparna kol från koksen och samlas till ett tack-järnsbad (/). Med jämna mellanrum uttages flytande slagg (g) och tackjärn (b) från masugnen genom tappningshål. 10-12 Stålframställning 10 Martinugn. Det fasta råmaterialet (tackjärn och skrot) lastas i skopor (a) och införs i ugnen med maskin (b) och eventuellt flytande tackjärn med insättnings-ränna (c). En gas- eller oljeflamma smälter materialet och sänker samtidigt kolhalten i järnet till önskad nivå. De för processen avsedda gaserna uppvärms i rekuperatorer (J), vilka upphettas växelvis av avgaserna. Det färdiga stålet tappas i en skänk (e) och gjuts till göt i s.k. kokiller (/). 11 Bessemer- (jhomas-) konverter. Flytande tackjärn införs i en konverter (a). Genom botten pressas in luft eller syreanrikad luft (b). Smältan blåses till avsedd kol-haltsnivå, varefter den tappas (c). 12 Elektrostålugn. Sedan tackjärn och skrot nedförts i ugnen (a) utlöser man elektriska ljusbågar mellan materialet och ugns-valvets elektroder, varvid godset smälter (b). Smältslaggen avtappas (c) och ny be-redes genom tillsatser av kalk och malm, varefter smältan färskas ned till avsedd kolhalt. Genom tillsatser av lämpliga slaggbildare samt genom successiva slagg-avdragningar kan såväl fosfor som svavel avlägsnas ur stålsmältan. Det färdiga stålet tappas Cd). 406