Kar akorum - Karl 1955 o. för Statsoperan i Wien från 1956. Även operaregissör. Karakprum, Karakoram, bergskedja i Centralasien. Högsta topp 8 611 m. Karakterisera, karaktärisera, känneteckna. Karakteristik. 1. Även karaktäristik, beskrivning av någons el. någots utmärkande drag. - 2. Även karakteristika, karakteristisk kurva, kurva för sambandet mellan spänning o. ström i t.ex. elektronrör. Karakterjstika, logaritmens heltalsdel; se även Karakteristik 2 o. Karakteristiken? Karakterjstikon, karakteristikum, plur. karakteristika, kännetecken, särdrag. Karakteristisk, karaktäristisk, utmärkande, kännetecknande. Karaktär, egenart, kännetecken, beskaffenhet, läggning; (stark) personlighet. Karantän, isolering av människor o. djur vid ett lands gränser för att förhindra införandet av smittsam sjukdom. Karantäns-flagg, vanl. gul, hissas av fartyg i k. Karat. 1. Enhet för ädelstenars o. pärlors vikt. I Sv. tillämpas metrisk k. (mk) = 0,2 g. - 2. Mängden rent guld i guldföremål uttryckt i 24-delar. Karavan, tåg av köpmän med lastdjur genom öknar o.d. i Asien o. Afrika. Äv: lång rad. Karavanseraj, härbärge för karavaner. Karav?l(l), krav el, urspr. portug. fartygstyp från 1400-t. B Fartyg I. Karbas, rotting, ris att aga med. Karbjder, föreningar mellan kol o. annat grundämne, t.ex. kalcium, aluminium o. kisel. Kalciumkarbid, CaC2, ger med vatten acety lengas. Karbjn, kortpipigt gevär. Karbon [-b^n], karbonperioden, period av jordens forntid med namn efter de talrikt förekommande stenkolsflötserna. Fukt-varmt klimat, kräldjur, ormbunksväxter. Karbonpapper [-bån-], tunt kalkerpapper med avfärgande skikt av anilinfärg e.d. Karbpnkel. 1. Böld. - 2. Förr benämning på olika röda ädelstenar, nu på en slipnings-form för färgade ädelstenar. Karburator, annat ord för förgasare. Kardan, bakväxel på motorfordon som överför kardanaxelns vridmoment till drivaxlarna. Kardanaxel, axel på motorfordon som överför vridmomentet från växellådan till bak växeln. Kardpnknut, polhemsknut, ledbar axelkoppling. B Bil. Kardansk upphängning, en av italienaren G. Cardano (1501-76) gjord upphäng-ningsanordning, som tillåter ett föremål, t.ex. skeppskompass, att alltid inta vågrätt läge oberoende av underlaget. Kardborre, Arctium, en grupp korgblommiga, max. 1,5 m höga, tvååriga örter med röda klotformiga korgar med krokuddiga holkØäll. Två arter är allmänna i hela landet. B Blommor IV. Kardemumma, krydda av frön från Elettaria cardampmum, en kryddliljeört från Mala-barkusten, Främre Indien. B Kryddväxter. Kar de Mumma, pseud. för Erik Zetter-ström. Kardgarn, grundtypen för garn, särsk. luddigt ullgarn med oordnade fibrer; yllevävnader av k. E Textilteknik. Kardinal, högsta värdighet i rom.-katolska kyrkan näst påven. K. utses av påven, som själv väljs av kardinalkollegiet. Kardinal, traststor scharlakansröd fink-fågel med tofs på huvudet, ö. USA. Omtyckt burfågel. B Fåglar VII. Kardinal-, väsentlig, huvud-. Ex. kardinalfråga. Kardiogram, elektrokardiogram. K ar di ologi, läran om hjärtat, dess funktioner o. sjukdomar. Kardning, process i spinning av garn. E Textilteknik. Karduan, corduan, cordovpn, med sumak-bark garvat läder, urspr. tillverkat i Cor-doba, Spanien. Kardys, litet papperspaket, t.ex. med tobak. Karduspapper, brunt omslagspapper. Karelen, fi. Kprjala, ry. Karelija, område n. o. v. om Ladoga. - 1. Landskap i s.ö. Finl.; större delen avträdd till Sovj. 1940. - 2. Fjärrkarelen, östkarelen, område i n.v. Ryssl., ingår sedan 1957 i Karelska autonoma sovjetrepubliken. Karelska näset, det 50-110 km breda området mellan Ladoga o. Finska viken. Tillhör sedan 1944 Sovj. Kar^nstid, vanl. tiden mellan ett försäkringsavtals ingång o. försäkringens ikraftträdande. I allmänna sjukförsäkringen den första tiden av sjukdom (tre dagar) för vilken sjukpenning ej utgår. Kar?ss(er), smekning(ar) (vanligast i plur.). Karyt, karrpt, stor fyrhjulig heltäckt vagn. Karibiska federationen, se Västindiska federationen. Karjbiska havet, del av Atlanten mellan Antillerna o. Syd- o. Centralamerika. Karies, tandröta; stundom benröta. Karikatyr, vrångbild, förlöjligande bild. Karin Månsdotter, 1550-1612, sv. drottning, dotter till en fångknekt, 1567 g.m. Erik XIV, krönt 1568. Karjterna, chariterna, i grek. myt. behagets tre gudinnor (rom. motsv. gracerna). Karkas, överspunnen metalltråd, anv. som styvnad i damhattar m.m. Karkoff, Maurice, f. 17.3.1927, komp. Nyromantisk modernist. Körverk, barnvisor. Karl, Carl, svenska o. svensk-norska kungar. - 1. Karl (VIII) Knutsson Bonde, 1409-70, kung 1448-57, 1464-65 o. 1467-70. K. deltog i Engelbrekts uppror 1434, blev 1436 rikshövitsman o. 1438 riksföreståndare samt 1448 kung. Två ggr fördrevs han från tronen av Kristian I av Danm., som stöddes av sv. stormän. -2. Karl IX, 1550-1611, kung 1604, yngste son till Gustav Vasa. K. fick som hertig-döme en stor del av Svealand. Han medverkade till Erik XIV:s avsättning men kom dock i konflikt med brodern Johan III. Efter Johans död ledde K. den nationella samlingen mot Sigismund o. katolicismen. Efter Linköpings blodbad 1600 420