Karl var K. den obestridde ledaren. Den polska fejden följdes av krig även med Ryssl. o. Danm. Intetdera av krigen tog slut före hans död. - 3. Karl X Gustav, 1622-1660, kung 1654, dotterson till Karl IX. K. blev 1648 överbefälhavare över de sv. arméerna i Tyskl. o. blev med sin kusin drottning Kristinas hjälp tronföljare 1650. Yrkesmilitären K:s regeringstid blev i hög grad krigisk. 1655 anföll han Polen. Han vann segrar men nödgades vända sig mot Danm., som förklarade krig 1657. Detta land överrumplades genom tåget över Bält 1658 o. tvangs till freden i Roskilde. Planerna på att helt erövra landet måste uppges, men en kvarstående vinst för Sv. var dock de sydsv. provinserna. 1654 g.m. Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. - 4. Karl XI, 1655-1697, son till Karl X Gustav, kung 1660, myndig 1672. Förmyndarregeringens allians med Frankr. drog in Sv. i krig med bl.a. Danm. (Skånska kriget). Efter freden ägnade sig K. med stor kraft åt den inre styrelsen. Genom den hänsynslöst genomförda förmyndarräfsten o. reduktionen fick staten medel bl.a. till att upprätta ett välorganiserat militärt o. civilt indelningsverk. K. blev populär bland bönderna o. kunde skaffa sig en alltmer oinskränkt makt. 1680 g.m. Ulrika Eleonora av Danm. - 5. Karl XII, 1682-1718, son till Karl XI, kung 1697 o. samma år förklarad myndig. K. invecklades 1700 i krig med Sachsen-Polen, Danm. o. Ryssl., det s.k. Stora nordiska kriget, som varade under hela hans regering. Han vann i början snabba segrar över Danm., Ryssl. o. Polen men i sitt försök att helt besegra Peter den store av Ryssl. led han nederlaget vid Poltava 1709 o. flydde till Turkiet. Efter kalabaliken i Bender 1713 företog han rekordritten till Stralsund för att från Sv. fortsätta kampen, trots dåliga finanser o. krigströtthet i landet. 1718 ryckte K. in i Norge, där han stupade vid Fredrikshald 30 nov. K. var en genial fältherre o. en religiös pliktmänniska med spartanska vanor. - 6. Karl XIII, 1748-1818, andre son till Adolf Fredrik, kung av Sv. 1809, av Norge 1814. Han var 1792-96 förmyndare för Gustav IV Adolf men överlät regeringsbördan till Reuterholm. Vid statsvälvningen 1809 erhöll K. kronan men fick p.g.a. sin senilitet intet verkligt inflytande, o. efter tronföljarvalet 1810 kom han helt i skuggan av Karl Johan. G.m. Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg. - 7. Karl XIV Johan, 1763-1844, sv.-norsk kung 1818, urspr. Jean Baptiste Bernadotte, son till en advokat i Pau, Frankr. K. avancerade under revolutionskrigen från menig till general. Han blev marskalk 1806 o. furste av Ponte Corvo. 1810 valdes han till sv. kronprins. Man hoppades härigenom med Napoleons hjälp kunna återvinna Finl., men K. inriktade sig i stället på att erövra Norge o. deltog i koalitionen mot Napoleon. Efter slaget vid Leipzig tvang han Danm. att avstå Norge i Kielfreden 1814, o. 1815 grundades sv.-norska unionen. K. ägnade sig därefter åt inrikespolitiken o. blev med åren alltmera konservativ. 1798 g.m. Desirée Clary. - 8. Karl XV, 1826-1872, son till Oskar I, sv.-norsk kung 1859, kron-prins-regent från 1857. Ivrig anhängare av skandinavismen. Vann stor popularitet genom sitt folkliga sätt. 1850 g.m. Lovisa av Nederländerna. Karl, eng. Charles [tja:lz], kungar av Engl. o. Skottland. - 1. Karl I, 1600-49, eng. o. skotsk kung 1625, son till Jakob I. Genom ett enväldigt styrelsesätt, en dyrbar krigspolitik mot Spanien o. en självrådig beskattning kom K. i konflikt med parlamentet, varav det stora inbördeskriget följde. I förbund med skottarna besegrade parlamentshären under Cromwell kungen o. hans aristokratiska anhängare (kavaljererna), o. K. avrättades. - 2. Karl II, 1630-85, eng. o. skotsk kung, son till Karl I. K. erkändes som kung i Skottland 1650 men fördrevs året därpå av Cromwell. Genom restaurationen 1660 återfick han de båda ländernas kronor. Genom slöseri, katolska sympatier, profransk utrikespolitik o. försök till envälde ådrog sig K:s regering starkt missnöje. Karl, romerska o. tysk-romerska kejsare. -1. Karl (/) den store, fr. Charlemagne [sjarlamanj], 742-814, frankisk kung 768, rom. kejsare 800, son till Pippin den lille. K. erövrade langobardernas rike i Italien, underlade sig Katalonien, kuvade o. kristnade sachsarna o. bayrarna. Det stora rike han behärskade betraktades som en fortsättning på det västromerska, o. som en bekräftelse därpå kröntes han i Rom till kejsare av påven Leo III. I hans residensstad Aachen blomstrade den karolingiska renässansen. K. är i riddardiktningen den mäktige o. vise härskaren, förkämpen för en enad kristenhet. El Karolingerna. - 2. Karl II, den skallige, 823-877, rom. kejsare 875, yngste son till Ludvig den fromme. Då Karl den stores rike delades av sonsönerna 843, erhöll K. den väst-frankiska riksdelen (se Karolingerna). Hans regering upptogs av strider mot vikingar o. vasaller. - 3. Karl III, den tjocke, 839-888, rom. kejsare 881, son till Ludvig den tyske. K. erhöll 876 det tyska riket o. 879 Italien samt 884 även Frankr. Han förmådde dock inte hålla samman väldet utan avsattes 887-888. -4. KarlIV, 1316-78, tysk-rom. kejsare 1355, av ätten Luxemburg. Gynnade näringarna o. den andliga odlingen, särsk. i Böhmen. -5. Karl V, 1500-58, tysk-rom. kejsare 1519, av habsburgska ätten. Ärvde i tur o. ordning burgundiska Nederl., Spanien med kolonier samt de österr. arvländerna. Rivalitet med Frans I om kejsarkronan ledde till fyra krig med Frankr., vilka jämte kampen mot turkarna hindrade K. från att med kraft ingripa mot reforma 421