Korinter - Korsblommiga var en av det gamla Greklands främsta handelsstäder, förstördes av romarna 146 f.Kr., nygrundades 44 f.Kr. Korjnter, små, blå, kärnlösa russin. Korist, person som är anställd vid opera- el. kyrkokör. Kork, periderm, vävnad på ytan av växters stammar o. rötter. Tekniskt anv. k. erhålls av korkek, Quercus suber, ett upptill 12m högt träd i v. Medelhavsländerna; barken kokas o. delas i remsor ur vilka t.ex. buteljkork stansas. B Träd II. Kormästare, person som inövar operakör. Korn. 1. Hordeum, grässläkte med sammansatta ax o. blomma i varje småax. Gammal kulturväxt. K. odlas nu mest till foder o. till malt; kan mogna även i n. Norrland. B Blommor II, Nyttoväxter III. - 2. Riktmedel på handeldvapen. Kornett. 1. I Finl. lägsta officersgraden vid kavalleriet. - 2. Mässingsinstrument med något mjukare klang än trumpeten. B Musikinstrument I. Kornjsch, urspr. övre kringlöpande listen på byggnad; lös list för upphängning av gardiner e.d. Kornknarr, ängsknarr, en ca 25 cm lång fågel, släkt med tranorna. Brungul med svarta fläckar. Nattfågel. Springer snabbt, flyger ogärna. Snärpande läte. På sank ängsmark o.d., nu sällsynt. Flyttfågel. Korollarium, given följd; omedelbar följdsats. Koromandelkusten, Indiens östkust från Palksundet i s. till Kistnas mynning i n. Korona [-r|-], lat. corona, ’krona, krans’. -1. Förtunnad materia kring solen. - 2. K. el. krans, en el. flera ljusringar kring sol el. måne som uppstår i jordens atmosfär. - 3. Elektriskt urladdningsfenomen kring hög-spänningsledare. Korp, biåsvart kråkfågel (ca 70 cm). Allätare. Norrlands fjälltrakter, klippiga kusttrakter. Stann- el. strykfågel. IB Fåglar I, VI. Korporation, grupp, kår, sammanslutning av personer med samma yrke o.d. Korporationsidrott, »korpidrott», motions-o. tävlingsidrott som utövas av personal i firmor, yrkeskårer m.m. Svenska korpora-tionsidrottsförbundet, bildat 1945. Korporativism, korporatism, politiska åskådningar enligt vilka korporationerna (yrkesgrupperna) skall överta olika statliga uppgifter o. ev. tillsätta folkrepresentationen. K. har främst hävdats av fascistiska riktningar. Korporativ, som bygger på korporationer. Korpral, näst lägsta underbefälsgraden i krigsmakten. Motsv. i artilleriet o. luftvärnet: konstapel. Korpulens, fetma. Korpulent, fet, välfödd. Korpuskularstrålning, strålning av ytterst små partiklar, korpuskler. Korrekt, riktig, felfri, precis. Korrektion, rättelse, förbättring; bestraffning. Korrek-tionsanstalt, förr: tukthus. Korrektiv, rättelsemedel, motvikt. Korrektyr, provavdrag av trycksats på vilket ev. rättelser kan antecknas. Ändringarna markeras med standardiserade korrekturtecken. B föreg. sida. Korrelat, satsdel el. sats som relativt pronomen el. adverb syftar tillbaka på. Korrelation, växelverkan, ömsesidigt samband. Korrespondens [el. -angs], brevväxling; brevsamling; samband, motsvarighet. Korrespondensundervisning, undervisning meddelad av korrespondensinstitut, brevskola, genom tryckta häften o. studieanvisningar samt rättning av insända skriftliga uppgifter. Metoden infördes i Sv. 1898 av Hermods korrespondensinstitut i Malmö. Korrespondent, brevskrivare; den som handhar företags brevskrivning; meddelare av nyheter från en viss ort till tidning. Korrespondera, brevväxla; svara mot. Korresponderande ledamot av akademi el. samfund äger ej att delta i överläggningar el. beslut. Korridorpolitik, nedsättande: överläggningar i (riksdags)korridorerna. Korrigera sje-J, rätta, förbättra, göra [-rättelser i. Korrosion. 1. Kemisk process varigenom metaller förstörs av fuktig luft el. frätande gaser o. vätskor (rost, ärg etc.). - 2. Nötning av fast berggrund genom yttre krafters påverkan. Korrugera [-g^ra], vecka, göra vågig. Korrugerad plåt, galvaniserad vågig järnplåt. Korrugering, tvättbrädesliknande deformation av ytan på ej permanentbelagda vägar genom fjädringsrörelsen hos hjul. Korrumpera, moraliskt fördärva; vanställa (t.ex. en text); besticka, muta. Korrypt. 1. Om citat, ordform etc.: vanställd. - 2. Moraliskt undermålig; bestick-lig. Korruption, mutsystem, besticklighet; (se-de)fördärv. Kors, symbol för Kristi lidande o. död, kristenhetens heligaste tecken. I förkristen tid solsymbol, hjulkorset. Detta upptogs i det likarmade grekiska korset. Det latinska korset har nedre armen längre än de övriga. B Symboler. Korsar, sjörövare, fribytare, kaparfartyg. Korsband, ej förseglad postförsändelse, som inte får innehålla meddelande till adressaten. Befordras mot lägre taxa än vanligt brev. Korsbenet, fem med varandra sammanväxta korskotor närmast ovanför svanskotorna i människans ryggrad. B Människan. Korsbetningen, område utanför Visby med medeltida kors över stupade i slaget 1361 mot Valdemar Atterdag samt med lämningar av Solberga nunnekloster. Korsblommiga, Cructferae, växtfamilj med ca 3000 arter, vanl. örter, främst inom tempererade o. kalla trakter. Klaselik blomställning utan stödblad, fyrtaliga gula, vita el. violetta blommor med korsvis ställda kronblad (därav namnet). Frukt vanl. tvårummig kapsel (skida). De 454