Lagerbring - Lamarck tionen mellan rörliga maskindelar. I glidlager omges den rörliga maskindelen vanl. av en bussning, som smörjs med olja. Rullningslag er (kul-, rull- o. nållager) består av kulor el. rullar monterade mellan två s.k. löpringar. B Lagerbring, Sven, 1707-87, historiker, prof, i Lund. Banbrytare för den kritiska historieskrivningen. Svea rikes historia till 1463, 1-4, 1767-83. Lagercrantz, Olof, f. 10.3.1911, förf., fil. dr, kulturred. i DN 1951, en av dess chefred. 1960. Lyrik: Dikter från mossen 1943. Monografi: Agnes von Krusenstjerna 1951. Lagerkvist, Pär, f.23.5.1891, förf., Sv. akad. 1940, fil. hed.dr 1941, nobelpris 1951. Började som expressionist. Symbolisk behandling av de stora livs- o. trosproblemen. Anknytning till folkligt talspråk. Lyrik: Hjärtats sånger 1926. Dramatik: Han som fick leva om sitt liv 1928, Bödeln 1934. Noveller: Onda sagor 1924. Romaner: Dvärgen 1944, Barabbas 1950. Lagerlöf, Selma, 1858-1940, förf., fil. hed.dr 1907, nobelpris 1909, Sv. akad. 1914. Med sin fantasifulla, om sagan påminnande berättarkonst förvärvade L. en för svenska förf, hittills ouppnådd internat. läsekrets. Gösta Berlings saga 1891, Jerusalem 1901-02, Herr Arnes penningar 1904, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1906-07, Körkarlen 1912, trilogi om Lö-wensköldarna 1925 o. 1928. Lagermetaller, speciella metallegeringar anv. som material i glidlager. Lagerwall, Sture, f. 13.12.1908, skådesp., särsk. framstående som komediaktör. Även film. Lagfaren, lagkunnig; särsk. om den som genom jur. kand.-examen blivit behörig till domarämbete. Lagfart, anteckning vid underrätt om förvärv av äganderätt till fastighet. Om förvärvet bedöms vara lagligt, beviljas 1. o. utfärdas lagfartsbevis. Lagman. 1. Sedan medeltiden ämbetsman som förestod rättskipningen i ett landskap o. var allmogens förtroendeman mot kungamakten. Ämbetet bestod i skiftande form till 1849. - 2. Sedan 1947 titel för ordf, på hovrättsavd. Lagsökning, skriftligt, förenklat domstols-förfarande för utdömning av vissa förfallna fordringar. Lagtima, på fastställd tid återkommande, t.ex. 1. riksdag. Mots: urtima. Lagyn. 1. Grund strandsjö, skild från havet genom sandbankar el. korallrev. - 2. Det vattenområde som omsluts av en atoll. Laholm, stad (1200-t.) i s. Halland. 3500 inv. Kraftverk i Lagan vid ruinerna av fästningen Lagaholm, där man sommartid uppför Lagaholmsspelen, som bekostat många konstverk i L. Laxodlingsanstalt. Lahore [lah|re], huvudstad i V-Pakistan. 850 000 inv. Handelsort, järnvägsknut, konsthantverk, bomullsindustri. Univ. Ståtliga moskéer o. palats. LAGER 1 Enradigt spårkullager: a. ytterring, b. inner-ring. 2 Tvåradigt spårkullager med gemensam löpbana i ytterringen. 3 Cylindriskt rullager. 4 Dubbelverkande axialkullager. 5 Självsmörjande glidlager: a. roterande axel, b. det fasta glidlagret, vars porer redan i tillverkningen försetts med olja, c. oljebehållare för extrasmörjning. Lahtis, fi. Lahti, stad i s. Finland. 63 000 inv. Möbelindustri. Radiostation. Vinter-sportcentrum med årliga, internat. skidtävlingar, Lahtisspelen. Laisser(-)aller [lässe alle], fr., ’låta gå’ utan att ingripa (utan statsingripande), sorglös efterlåtenhet, låt-gå-system. (Även i formen laisser faire [fär], ’låta göra’.) Lake, gröngul torskfisk, som lever nära bottnen i sött o. bräckt vatten över nästan hela Europa. Längd max. 90 cm, vikt max. 12 kg. Matfisk. B Fiskar VI. Lak?j, (livréklädd) betjänt; servil, underdånig person. Lakpnien, landskap i Grekl. på Peloponne-sos. Huvudstad Sparta. Lak?nisk, kort o. kärnfull, ordknapp. Lakrits, extrakt ur lakritsrot, den skalade roten av ärtväxten Glycyrrhiza glabra, som odlas bl.a. i Medelhavsområdet. Har slemlösande o. svagt laxerande verkan. B Medicinalväxter II. Lakyn, eg. hålighet; lucka, tomrum. Lama. 1. Ett lamadjur (se d.o.). - 2. Titel för tibetanska munkar över en viss rang. Lamadjur, kameldjur som saknar puckel o. är mindre än kamelerna (mankhöjd 120 cm). Hemmahörande i Anderna. Vilda är guanacon o. vikunjan, tamformer laman o. alpackan. Anv. som lastdjur o. lämnar värdefull ull. B Klövdjur I. Lamaism, en strängt hierarkisk form av buddhism som utvecklats i Tibet o. Mongoliet. I Tibet var tidigare Dalai Lama i Lhasa politiskt o., jämte Tashi {Panchen) Lama i klostret Tashi-lunpo, religiöst överhuvud. de Lamarck, Jean Baptiste, 1744-1829, 483