Sjökort - Skallig het cm. Hanen har ränder i brunt, grönt, blått o. gult. Västkusten. B Fiskar V. Sjökort, navigationskarta över ett vattenområde. Visar kustlinjer, öar, grund, uppger vattendjup, bottenbeskaffenhet o. sjömärken. B Navigation. Sjökrigshögskolan, Kungl. S., KSHS, Sthlm, skola för högre utbildning av marinofficerare, inrättad 1898. Sjökrigsskolan, Kungl. S., KSS, vid Sthlm, skola för utbildning av marinofficerare. Den första s. inrättades i Karlskrona 1757. Sjölejon, hårsälar, en grupp öronsälar (2-4 m), lätta att dressera. Jagas för sitt späck. N. o. s. Stilla havet. B Rovdjur II, Sälar. Sjöman, Vilgot, f.2.12.1924, förf. Romanen Lektorn 1948. Även film- o. teaterkritik. Sjömanshem, hotell el. pensionat i sv. o. utländska hamnstäder, där sjömän mot låg avgift får kost o. logi. Sjömanshus, statlig institution som för register över sv. sjömän på sv. handelsfartyg, verkställer mönstringar m.m. Sjömansmission, sjömansvård, kristen verksamhet som under ledning av sjömanspräst bedrivs i vissa större hamnstäder med sjömanskyrka. Sjömil, oegentlig benämn, på den internat. måttenheten till sjöss, nautisk mil. Sjömärke, i sjökortet utmärkt orienteringspunkt för fartyg. Fasta s. (ex: fyrar, båkar, kummel) o. flytande s. (ex: fyrskepp, prickar). B Fyr, Navigation. Sjöormen, Stora s., annat namn på Stor-sjöodjuret. Sjöorre, havsorre, en dykand 50 cm lång. Hanen kolsvart med en knöl vid näbbroten, honan mörkbrun. Häckar i norrländska sjöar. Flyttfågel. B Fåglar II. Sjöranunkel, åmöga, Ranpnculus lingua, högväxt ört bland smörblomsväxterna. Stora lansettlika blad, stora gula blommor. I el. vid vatten, upp till s. Norrland. Sjörosor, annat namn på havsanemoner. Sjöräddning, samhällets beredskap mot sjöolyckor. Viktigaste organ är sjöräddnings-stationerna, som delvis bekostas av staten, delvis av det privata Sjöräddningssällska-pet (eg. Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne, gr. 1907). Larm till s. förmedlas av kustradiostationerna. Sjöröveri, plundring av handelsfartyg, förr näringsfång av enskilda laglösa personer el. organiserade ligor, ibl. även under (halv)statliga former (ex: Barbaresk-staterna). Sjöskum, sepiolit, poröst gul- el. gråvitt mineral av vattenhaltigt magnesiumsilikat. Anv. till piphuvuden. Sjöstjärnor, en grupp tagghudingar med tillplattad, vanl. i 5 armar utdragen kropp. Bottendjur. Västkusten. B Tagghudingar. Sjöström, Victor, 1879-1960, filmregissör o. skådesp., jämte Stiller skaparen av den stora sv. stumfil msepoken. Körkarlen 1920. Verksam i Hollywood på 1920-t. Senare filmroller bl.a. i Ordet 1943 o. Smultronstället 1957. Sjötunga, (äkta sjöflunga, långsträckt flundra, max. 60 cm. Medelhavet, västkusten. Välsmakande. B Fiskar IV. Sjövärnskåren, SVK, frivillig militär organisation gr. 1942 med uppgift att befrämja rekrytering o. utbildning av värnpliktigt befäl vid flottan. Till aspiranter antas pojkar i åldern 14-17 år. Skabb, av skabbdjur orsakad hudsjukdom med bl.a. små starkt kliande knottror o. blåsor. Skabbdjur, mikroskopiskt kvals-ter, vars honor gräver gångar i huden, vilket orsakar s. B Parasiter. Skabrys, oanständig, slipprig. Skadegörelse, brottet att avsiktligt förstöra el. skada egendom till men för annans rätt till denna. Mera obetydligs, kallas åverkan. Straffbart. Skagen, stad på Jyllands nordspets, Danm. 10400 inv. Fiskehamn, konservindustri. Konstnärskoloni. Badort. - Utanför halvön Skagens odde, rev med Skagens fyr. Skagerack, Skager(r)ak, del av Nordsjön mellan Norge, Sv. o. Jylland. Skagerackslaget, Jutlandsslaget, sjöslag 1916 mellan britt, hemmaflottan o. tyska högsjöflottan. Skala, ital., ‘stege’. - 1. Efter visst system stegvis ordnad följd av toner, vanl. inom en oktav. - 2. Måttstock; förhållandet mellan bildens o. det avbildade föremålets storlek på karta, ritning o.d. Skalbaggar, en grupp insekter med bitande mundelar o. fasettögon samt vanl. ett par hinnlika flygvingar o. ett par hårda täckvingar. Fullständig förvandling. Ca 300000 arter, i Sv. ca 4000. Svåra skadegörare är t.ex. mjölbaggar, ängrar, knäppare, husbockar. B Insekter II. Skaldediktning, konstpoesi på 900-t., särsk. i Norge o. Island, med invecklad form, mytologiska anspelningar o. poetiska omskrivningar. Känd skald var Egil Skalla-gr ims son. Skaldjur, benämning på vanl. ätliga djur med hårt skal, t.ex. kräftdjur, musslor o. snäckor. Skalle, kranium, huvudskål, huvudets skelett. Hos människan indelas skallen i hjärnskålen, som omsluter själva hjärnan o. vars botten benämns skallbasen, samt an-siktsskelettet. I skallen ingår ett flertal ben varav de flesta är relativt fast förenade med varandra, bl.a. genom s.k. sömmar, suturer. B Människan. Skallerormar, en grupp giftiga huggormar, 2-2,5 m. Rester av tidigare hudömsningar bildar en »skallra» av hornringar vid stjärtspetsen. Syd- o. Nordamerika. B Kräldjur. Skallgång, drevjakt på rovdjur; uppbåd som genomsöker område, t.ex. då någon gått vilse. Skallighet, följd av »normalt» ärftligt betingat håravfall hos män. Börjar ofta redan vid puberteten o. kan i längden inte hejdas. S. förekommer även vid vissa hud-el. febersjukdomar. 742