Entusiasm [ang- el. en-], hänförelse, glöd. Entusiasmera, hänföra, inspirera. Entusiastisk, hänförd, ivrig. Envar, eng. medeltida moralitet (Everyman), som ligger till grund för H. von Hofmannsthals Det gamla spelet om envar 1911. Envig, avtalad tvekamp med vapen. Environger [ang-], omgivningar. En vogue [a’vågg], fr., på modet, populär. Envoyé [angvoaje], diplomatiskt sändebud av andra rangen, efter ambassadör. Envälde, oinskränkt monarki. Adj: enväldig, ensamt beslutande. Enzymer, ferment, specifika katalysatorer i levande celler, möjliggör kem. reaktion. Renfram-ställda e. är äggviteämnen. e.o., förk. av ex officio o. extra ordinarie. Eo ipso, lat., på grund av det sagda, just därigenom. Epler, aipler, forntida grek, stam som utvandrade till Mindre Asiens n.v. kust (Eolis) o. Lesbos. Musik o. diktning. Eoliter, skarpkantade flintstycken från tertiär, såsom formade av människohand. Eolsharpa, vindharpa, en cittra med 5-12 strängar, som försätts i dallring av luftdraget. E Musikinstrument I. Eolus, Aeolus, grek. Aiolos, vindarnas gud i rom. o. grek. myt. Eqn, världsålder, lång tidrymd. Eos, i grek. myt. morgonrodnadens gudinna. Rom. motsv. Aurora. EPA AB, Gbg, driver sedan 1930 varuhus på flera orter över hela landet. Dotterbolag till AB Turitz & Co. Epaminondas, ca 420-362 f.Kr., grek, fältherre o. statsman från Thebe. Bekrigade Sparta, införde ny anfallstaktik, »den sneda falangen». Epidauros, forngrek. stadsstat på ö. Peloponne-sos. Asklepiostempel, välbevarad teater (300-t. f.Kr.). E Grekland. Epidemi, farsot, tidvis utbrytande smittsam sjukdom. Adj: epidemisk. Epidermis, överhud. Bot: det enkla cellskikt som bekläder rot, stam o. blad. Epiduralanestesi, bedövning av smärtnerverna där de utträder ur ryggmärgskanalen; anv. vid förlossning. Epifys. 1. Tallkottkörteln, övre hjärnbihanget, ärtstor, endokrin körtel i mellanhjärnan. - 2. De långa skelettbenens förtjockade ändpartier. Epifyt, växt som lever fäst på annan växt utan att ta någon näring från denna. I Sv. främst lavar, mossor o. alger. Epigon, efterbildare, efterklangsdiktare. Epigram, kort dikt med bitande udd. Epigram-mqtisk, kort o. fyndig, bitande. Epik, berättande diktning. Epiker, förf, av epos. Episk, berättande, brett upplagd. Epiktetos, ca 50-ca 130 e.Kr., grek, filosof av stoiska skolan, bosatt i Rom. Moralisk levnadsvisdom. Handbok i livets konst. Epikuré, anhängare av Epikuros’ lära; kräsen njutningsmänniska. Epikuros, 341-270 f.Kr., grek, filosof. Hans lära, epikureismen, sätter den upphöjda själsrön högre än ögonblickets njutning, men uppfattades ofta som sinnlig njutningslära. Epilepsi, fallandesot, fallandesjuka, kronisk sjukdom med kortvariga anfall av kramper o. rubb Entusiasm - Ergometer ningar av medvetandet. Epileptiker, person som lider av e. Epilering, depilering, hårborttagning. Epilog, slutord, efterpjäs, avslutning. Episkop, se Projektionsapparat. Episkopal, biskoplig, högkyrklig. Episkopalkyrkan, anglikanska kyrkan (se d.o.). Episkopat, biskopsdöme, biskops ämbete. Episqd, snabbt övergående (mindre viktig) händelse; bihandling. Episodisk, tillfällig. Epistel, brev. - 1. Brev i NT. - 2. Första textläsningen i högmässan. - 3. Lärodikt. Epistyl, annat ord för arkitrav. Epitafium, epitaf, plur. epitafier, minnestavla i kyrka över avliden, ofta med dennes porträtt, vapen o.d. Epitel, epitelvävnad, bygger upp kroppens körtlar o. täcker hud o. slemhinnor. Epitet, benämning som karaktäriserar det efterföljande huvudordet. Ex: kung Karl. - Stående e., ständigt återkommande e., vanligt i äldre epik. Ex: den rosenfingrade Eos. Epizooti, farsot bland (hus)djur. Misstänkta fall av sjukdomar upptagna i epizootilagen av 1935 (bl.a. mjältbrand, mul- o. klövsjuka, rabies o. rots) måste anmälas till veterinär. Epod, grek., 'eftersång’. - 1. Slutstrof i grek, korlyrik. - 2. Grek. el. lat. dikt med växelvis långa o. korta versrader. Ep9k, tidsskede, tidpunkt som inleder en ny tid. - Epokgörande, banbrytande. Epopé, hjältedikt, epos. Epos, lång berättande (episk) dikt. Epstein, Jakob, 1880-1959, amer.-eng. skulptör av polsk härkomst, introducerade den moderna skulpturen i Engl. Epålett, axelprydnad på uniform. l'Equipe, fr., ’laget’, sporttidning i Paris, gr. 1946. Era, ära, tidevarv; geol. huvudperiod. Erasmus, Desiderius, kallad E. av Rotterdam el. E. Rotterdqmus, ca 1466-1536, nederl. humanist, en av Europas största kulturpersonligheter, grundläggare av nyare tidens klassiska studium. Bidrog till reformationens genombrott men bröt ej själv med påvedömet. Er a to, i grek. myt. kärleksdiktningens musa. Erebos, i grek. myt. mörkrets gud; även underjorden. Erektheion. E Grekland. Eremit, anakoret, person som dragit sig undan världen för att leva i bön o. försakelse; enstöring. Eremitage [-tasj], litet hus i landskapsträdgård (1700- o. 1800-t.); lust- o. jaktslott. Eremitaget, konstmuseum i Leningrad. Eremitkräftor, en grupp kräftdjur med masklik bakkropp. Bor i tomma snäckskal. Flera arter vid västkusten. E Kräftdjur, Nässeldjur. Erfurt [errfort], stad i Thüringen, Ö-Tyskl. 196 000 inv. Ålderdomlig bebyggelse; gotisk katedral (1100-t.). Mångsidig indtistri. Berömd blomsterstad. På 1400-t. viktig handels- o. universitetsstad. erg, enheten för energi el. mekaniskt arbete i CGS-systemet. Ergo, lat., alltså, således, följaktligen. Namn på Uppsala studentkårs tidning (1924). Ergometer, apparat för mätning av muskelarbete (cykelergometer). 177