Fårticka - Fästning amerika o. i Europa Storbr. E s. 265, även E Klövdjur II. Fårticka, Polyporus ovinus, svamp bland tickorna med vit, 6-18 cm bred hatt. Barrskog. God matsvamp. Fårö, Fårön, ö n. om Gotland. 114 km2. Sanddyner. Havsbad. Fårö fyr. Fåt, försvenskad stavning av faute. Fåvitsk, tanklös, dåraktig; fruktlös. - De fåvitska jungfrurna, nu kallade »de oförståndiga jungfrurna», liknelse i Matt. 25. Fäbless, försvenskad stavning av faiblesse. Fäbod, fäbodvall, säter, avlägsen betesmark med tillhörande bebyggelse, särsk. i Norrland o. Dalarna. Anv. på sommaren, nu betydligt mindre än förr. Fäktning, tävling med florett, värja el. sabel mellan 2 deltagare som tävlar om att först få in 5 (för damer 4) träffar, touches. Angrepp, stöt, avvärjs med parad o. ev. försvarsstöt, ripost. E Fälb, felb, långluggigt hattmaterial av natursilke o. bomull. Fälg, fälj, rännformig skena på bil- el. cykelhjul vari däcket ligger. Fälldin, Thorbjörn, f. 1926, lantbrukare, politiker (c), riksdagsled. 1958-64 o. från 1967, ledare för centerpartiet från 1971. Fällning, den olösta bottensatsen som avskils ur en lösning, t.ex. då ett ämne tillsätts så att en svårlöslig förening uppstår. Fält. Fys: begrepp för att beskriva kraftverkan på avstånd mellan två kroppar, t.ex. gravitation. Åskådliggörs med fält- el. kraftlinjer. Fältflygare, flygförare i flygvapnet (vanl. 6-års-kontrakt) med graderna sergeant (1 :e f.), överfurir (f. av l:a graden) o. furir (f. av 2:a graden). Fältmarskalk, högsta graden i sv. armén; kan utnämnas endast under krig. Fältskär, förr barberare som var läkare (kirurg) inom krigsmakten. Fältspat, en grupp mineral omfattande alumi-niumsilikater av främst kalium, natrium o. kalcium. F. ingår i granit o. gnejs. Fältstyrka. Fys: kraften i ett fält på en kropp som innehåller en enhetsmängd av den i fältet betydelsefulla egenskapen, t.ex. i gravitationsfältet en kropp med massan 1 kg. Åskådliggörs av antalet fältlinjer per ytenhet. Fälttävlan, sv. form av mångkamp med grenar av orientering o. skytte. Utövas som sommar- o. vinterfälttävlan. Administreras av Sv. militära idrottsförbund. Jfr Ridsport. Fängelse, se Frihetsstraff. Fänkål, fenkål, Foenjculum vulgäre, flockblomst-rig ört, vars frukter används som brödkrydda. Odlas i Sydeuropa. Bladslidorna av sötfänkål an- FÅGLARX 1-15 Europas havsstränder. 1 Skärpiplärka. 2 Strandskata. 3 Roskarl. 4 Större strandpipare. 5 Skärfläcka. 6 Grågås. 7 Gravand. 8 Gråtrut. 9 Silltrut. 10 Fisktärna. 11 Havstrut. 12 Ejder. 13 Tobisgrissla. 14 Skrattmås. 15 Fiskmås. 16-29 Havets fåglar. 16 Sillgrissla. 17 Tordmule. 18 Tretåig mås. 19 Alkekung. 20 Lunnefågel. 21 Labb. 22 Albatross. 23 Lira. 24 Stormfågel. 25 Toppskarv. 26 Stormsvala. 27 Tropikfågel. 28 Fregattfågel. 29 Havssula. FÄKTNING 1-3 Gardställning och korrekt handställning vid fäktning med 1 florett, 2 värja och 3 sabel. 4 Ansiktsmask. vänds som grönsak. E Kryddväxter, Medicinalväxter II. Fänrik, lägsta kompaniofficersgraden inom krigsmakten. E Gradbeteckningar. Färdskrivare, apparat som inmonterad i ett fordon el. flygplan automatiskt registrerar körtid, körhastighet m.m. Färgblindhet, ärftlig, medfödd rubbning av förmågan att urskilja färger. Total f., då alla färger uppfattas som nyanser av svart o. vitt, är sällsynt. Partiell f. gäller olika färgpar, vanl. rött-grönt. E Ärftlighet. Färgkulla, Anthemis tinctpria, 2-5 dm hög korg-blommig ört med gula, prästkragelika blommor o. parflikiga blad. Färgämnen, substanser som absorberar en del av det infallande ljuset o. reflekterar en del. Färla, förr straffredskap i skolorna. Färskning, oxidationsprocess varigenom halten av kol, kisel o. mangan i tackjärn minskas så att detta blir smidbart. Färöarna, off. Föroyar, klippig ögrupp i Atlanten mellan Island o. Skottland. Högsta topp 880 m. 1 400 km2, 38 700 inv. Huvudstad Torshavn. 7 800 inv. Fiske, valfångst, fåravel. Rätt stor litt. på den med västnorskan besläktade färöiskan. -F. tillhör sedan 1380 Danm. o. har från 1948 självstyrelse med egen flagga. Fästingar, en grupp kvalster, som lever av att suga blod från människor o. djur. E Parasiter, Spindeldjur. Fästning. 1. Ort el. plats med permanenta försvarsverk. - 2. Förr: trolovning, förlovning. 263