Kastanjeborre - Katod sitter i taggiga fruktskålar. Äts rostade el. insockrade. Se även Hästkastanj. E Träd II. Kastanjeborre, se Ollonborrar. Kastanjetter, folkligt spanskt instrument bestående av två urholkade trästycken, som slås mot varandra inuti handen. E Musikinstrument I. Kastell. 1. Förr mindre fästning, slott etc. - 2. Hög överbyggnad för- el. akterut på medeltida fartyg. - Kastellgn, borgfogde, tillsyningsman vid slott. Kastilien, Castilien, sp. Castilla, landskap i mell. Spanien, delat i Gamla K. o. Nya K., på medeltiden kungarike, 1479 förenat med Aragonien till Spanien. Största stad Madrid. Kl Spanien. Kastlund, Åke, f. 1916, teolog, direktor för Lutherska världsförb:s sv. sektion 1956-70, biskop i Strängnäs från 1972. Kastning, missfall hos husdjur, vanligast hos nötkreatur o. hästar. Kastor, se Dioskurerna. Kastrat, kastrerad individ. Kastratsångare, sångare som kastrerats som gosse o. därigenom bibehållit sin sopran- el. altstämma (1600-1700-t.). Kastrering, kastration, operativt avlägsnande av könskörtlarna, dvs. testiklarna el. äggstockarna. Kastväsen, hinduernas sociala indelning i kaster. Urspr. fyra huvudgrupper: brahmanas, präster, kshatriyas, krigare, vaisyas, jordbrukare o. sudras, lägre grupper. I verkligheten mer än 3 000 undergrupper jämte kastlösa, harijans. K. börjar nu mjukas upp, framför allt i städerna. Kasuarer, en grupp strutsfåglar med långa ben o. tre tår samt naket huvud. Hit hör emun o. de eg. kasuarerna, 1 m höga. Austral., Nya Guinea. E Fåglar IX. Kasus (av lat. casus), fall händelse. - 1. Belägenhet, predikament; olyckshändelse. - 2. Sammanfattande benämning på de böjningsformer av subst., adj. o. pronomen som anger ordets funktion i satsen. Sv. subst. har 2 k. (nominativ el. grundform o. genitiv), vissa pronomen 3 (ex: han, hans, honom). Oblika kasus, sammanfattande benämning på alla kasus utom nominativ. Katafalk, ställning el. pall på vilken kistan placeras vid begravning. Katakomber, kristna begravningsplatser, främst från 200- o. 300-t., i form av uthuggna underjordiska gångar. Bl.a. i Rom. Katakres, sammanställning av till betydelsen oförenliga uttryck, i sht missbruk av bildliga uttryck. Ex: Tidens tand läker alla sår. Katalauniska fälten, antikens Catalaunum, slätt i n. Frankr. vid Chålons-sur-Marne, där romare o. västgöter år 451 besegrade Attila o. stäckte hunnernas segertåg. Katalepsi, tillstånd då en mentalsjuks lemmar fixeras i vissa ställningar. Katalonien, Catalonien, sp. Cataluna, tätt-befolkat landskap i n.ö. Spanien. Industrier. Största stad Barcelona. Katalys, kemiskt fenomen, varvid hastigheten hos en kemisk reaktion ökas i närvaro av ett ämne, s.k. katalysator, som själv förblir oförändrad. Katamar?n, båttyp bestående av två långsmala, parallellt placerade skrov förbundna med en plattformslik konstruktion. Snabbgående segelbåt; även motordrivna fartyg byggs enl. denna princip. Båtar med tre skrov, trimaraner, förekommer också. E Segling II. Katanga, provins i s. Zaire. 497 000 km2, 2,8 milj. inv. Mycket mineralrikt land, bl.a. koppar, kobolt, tenn, guld, uran. 1960-63 gjorde provinsen under M. Tshombe ett utbrytningsförsök för att bilda egen stat. Katapult. 1. Forntida krigsmaskin som slungade ut stenar, brandpilar o.d. - 2. Startanordning för flygplan. Katapultstol, förarstol i flygplan som i en nödsituation kan slungas ut ur planet jämte piloten (med hjälp av krut- el. raketladdning). Katar, annan stavning av Qatar. Katarakt. 1. Stort lodrätt nedstörtande vattenfall, bl.a. i Nilen. - 2. Detsamma som grå starr. Katarina, ry. Jekaterina, ryska kejsarinnor. - 1. Katarina I, 1684-1727, kejsarinna 1718, urspr. trol. bonddotter från Livland, 1713 g.m. Peter den store, som hon efterträdde 1725. Överlämnade styrelsen helt åt sin älskare Mensjikov. - 2. Katarina II, 1729-96, kejsarinna, urspr. tysk prinsessa, 1745 g.m. Peter III, som hon störtade genom en palatsrevolution 1762. Regerade i den upplysta despotismens anda. Framgångsrik utrikespolitik. Katarina av Medici, 1519-89, fransk drottning, 1533 g.m. (sedermera) Henrik II. Blev som änkedrottning den verkliga regenten o. bar ansvaret för Bartolomeinattens blodbad. Katarina Jagellonica, 1526-83, sv. drottning, urspr. polsk prinsessa, 1562 g.m. (sedermera) Johan III. Mor till Sigismund. Katarr, lätt, akut el. kronisk inflammation av slemhinnor med ökad sekretbildning. Katarrgl, som avser katarr. Katastrof, stor olycka, förödelse, sammanbrott. Adj: katastrofal. Katatoni, onormal spänning i muskulaturen, främst vid schizofreni. Kateder, talarstol; lärarens bord i klassrum. Katedral, biskopskyrka, domkyrka. E Stilar IL Kategori, fack, grupp, klass; inom filos, även tankeform. Kategprisk, absolut, ovillkorlig. Katekes, lärobok i den kristna trons huvudstycken, uppställd i frågor o. svar. Luthers Stora katekes o. Lilla katekes utkom 1529. Kateket [-ket el. -tjet]. - 1. Fornkristen lärare för katekumener. - 2. I Sv. benämning på extra konfirmandlärare. Katekumen, fornkristen benämning på den som mottog undervisning före dopet. Katet, var o. en av de två sidor som omger den räta vinkeln i en rätvinklig triangel. E Geometri. Kateter, rörformat instrument av gummi, glas e.d. att införas i kanalformade organ, t.ex. urinröret, för vätsketömning, läkemedelstillförsel el. diagnostik. Katetrisera, använda kateter. Katgut, försvenskad stavning av catgut. Katharinastiftelsen, S:ta K., Österskär, kyrkligt kurs- o. konferensinstitut med gäst- o. retreat-hem. Katharsis, katarsis, rening, särsk. den inre rening som enl. Aristoteles försiggår hos åskådaren av en tragedi. Katjon, positiv jon. Katod, den elektrod som är förbunden med en elektrisk strömkällas negativa pol. Mots: anod. E Elektronrör. 390