Kvint, musikterm. E Notskrift. Kvintessens [el. -angs], det väsentliga el. bästa, kärnan, summan. Kvintett, vokal el. instrumental komposition för fem utövare; även den ensemble som utför k. Kvitt, fri från; om två parter: fria från skuld till varandra. Kvitta, utjämna; komma på ett ut. Kvittera, med namnunderskrift erkänna mottagandet av; återgälda. Kvittning, fordrans upphörande genom avräkning från motfordran; avtal mellan två personer om att avstå från röstning i vilken de skulle avgivit motsatta röster (bl.a. i riksdagen). Kvitto, kvittens, skriftligt betalnings-, mottagnings- el. utlämningsbevis. Kvot, tal som är resultat av division. Kväkare, eng. quakers, 'skälvare’, Vännernas samfund (Society of Friends), sekt gr. ca 1650 av engelsmannen George Fox. Det centrala i sektens gudstjänst, som är obunden av ritual o. saknar sakrament, är lyssnandet till »det inre Ordet». K. vägrar edgång, krigstjänst m.m. Utför betydelsefullt socialt o. humanitärt arbete (Nobels fredspris 1947). Flertalet medl. finns i den av William Penn 1681 grundade kolonin Pennsylvania i USA.' Kvällsgymnasium, statsunderstött gymnasium i kommunal regi för vuxna elever. Kväve, N, gasformigt grundämne. 4/5 av luftens volym består av k. Förekommer bundet i ammoniak (NH3), salpetersyra (HNO3) o. dess salter, nitrater, äggviteämnen m.fl. ämnen. Nödvändigt för växter o. måste därför som kvävegödsel tillföras jorden. Kvävecykeln, kvävets kretslopp i naturen: Kvävehaltiga ämnen i bl.a. djurspillning o. döda växter o. djur bryts ned till ammoniak. Denna oxideras av nitrifikationsbakterier till nitrit o. den i sin tur till nitrat, som tas upp av de högre växterna o. byggs in i deras vävnader, främst i form av protein. Växtätande djur bygger om växtpro-teinerna till eget protein. Denitrifikationsbakterier spjälkar en del nitrat o. avger kväve till atmosfären. Speciella kvävebindande bakterier, kvävebakterier, lever dels fritt i marken, dels i symbios med baljväxternas rötter. Kybele [ky-, grek, -be-], lat. Cybele, urspr. frygisk fruktbarhetsgudinna med orgiastisk kult, i Grekl. kallad Den stora modern, i Rom dyrkad som modergudinna, Magna mqter. Kykladerna, grek, ögrupp i Egeiska havet. Bergiga, skoglösa öar. Vin- o. olivodling. Största öar är Syros, Andros, Tenos, Naxos o. Delos. Kyklop, annan stavning av cyklop. Kyl, lårstycke av kalv el. får. E Styckning. Kylare, avkylningsanordning t.ex. i motor. Kylarvätska, särsk. vätska som hindrar vattnet i bilkylare att frysa (t.ex. glykol). Kylberg, Carl, 1878-1952, målare, expressionist. Glödande färgackord, mystiskt religiös symbolik o. upplöst diffus form. Kylix. E Grekland. Kyller, rock, vanl. av älghud, som på 1600-t. bars under rustningen. Kylteknik, läran om köldmedier samt metoder att åstadkomma o. vidmakthålla låga temperaturer, vilka alstras i kylanläggningar (kylskåp, frysboxar o.d.) genom förångning av vissa vätskor, s.k. köldmedier, el. med hjälp av halvledare, termoelektriska kylelement. Kyndei, Otto, f.1904, violinist, primarie i Kyndelkvartetten. Kvint - Kyrkofullmäktige Kyniker, medl. av kyniska (cyniska) skolan, stiftad av Sokrates’ lärjunge Antisthenes (ca 444 - ca 367 f.Kr.), vars ideal var återgång till naturen o. utmönstring av alla konstlade behov. Jfr Cyniker, Diogenes. Kynologi [k-], läran om hunden. Kyoto, Kioto, stad på Honshu, Japan. 1,4 milj, inv. Många buddhisttempel. Konsthantverk. Japans huvudstad 794-1868. Kypert, vävnadsbindning med diagonala ränder i tyget, t.ex. fiskbensmönster. E Textilteknik. Kyrassiär, soldat vid kavalleriet utrustad med bröst- o. ryggharnesk, som på 1700- o. 1800-t. benämndes kyrqss. Kyrenaiska skolan, en av Sokrates’ lärjunge Aristippos grundad filos, skola, som i sinnesnjut-ningen såg livets högsta goda. Kyrie eleison, grek., 'Herre förbarma dig' (Matt. 20:30), bönerop i högmässan omedelbart efter syndabekännelsen. Kyrilliska alfabetet, slaviskt alfabet, anv. i grek.-ortodoxa kyrkliga skrifter, ligger till grund för ryska m.fl. alfabet. Jfr Hl Ryska alfabetet. Kyrka. 1. Kristen gudstjänstbyggnad, se Kyrkobyggnader. - 2. Kristet trossamfund. Kyrkbåt, roddbåt för upp till 80 personer, förr anv. vid kyrkfärder t.ex. på Siljan. Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen, samarbetsråd (bildat 1958) för sådana präster o. lekmän inom olika kyrkliga riktningar som i trohet mot evangelisk-luthersk tradition vill verka för kyrkans förnyelse. K. ställer sig avvisande till prästvigning av kvinnor. Kyrklund, Willy, f. 1921, förf. Spirituell satiriker. Den överdrivne älskaren 1957. Kyrkoadjunkt, biträdande e.o. präst i pastorat, förordnad av domkapitlet. Kyrkobokföring, den befolkningsregistrering som handhas av prästerskapet församlingsvis. Sedan 1749 underlag för systematisk befolknings-statistik. Kyrk(o)bok, bok för prästerskapets anteckningar rörande folkbokföringen. Kyrkobokföringsort, ort där någon är kyrkobokförd. Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekmanna-förbund, sammanslutning (1918) med uppgift att samla lekmän till arbete i Sv:s kyrka. Kyrkobyggnader kan indelas i två huvudtyper, långhuskyrka o. centralkyrka. Långhuskyrkans grundplan har det lat. korsets form. Den består av långhus (ofta med mittskepp o. två el. fyra sidoskepp), ett tvärskepp (transept) o. från 1100-t. kor i öster med absid. Kyrkan har i regel torn. I en basilika höjer sig mittskeppet över sido-skeppen med en av fönster genombruten mur, i en hallkyrka är alla skeppen ungefär lika höga. Den andra huvudtypen, centralkyrkan, har en grundplan som är cirkelrund, månghörnig el. har formen av ett grek. kors. Ofta krönt av kupol. -En kupolrik mellanform av dessa kyrkotyper utbildades i Bysans. E Stilar II, III. Kyrkofader, fornkristen kyrkolärare med inflytande på den kyrkliga utvecklingen o. de kristna dogmernas utformning (Augustinus o.a.). Kyrkofonden, fond för skatteutjämning betr, präst- o. kyrkomusikerlönerna kyrkokommunerna emellan samt för finansiering av riks- o. stifts-kyrkliga utgifter. Kyrkofullmäktige, beslutande organ i församling med mer än 1 000 inv. Mindre församlingar kan 439