Stjärnfall - Stjärnorna STJÄRNORNA ■ De ljusaste Stjärna Egennamn Skenbar magnitud A vstånd, ljusår Anmärkning a Andromedae • Alpheratz 2,07 100 dubbel p Cassiopeiae Caph 2,26 46 a Cassiopeiae Schedar 2,20 160 variabel /3 Ceti Diphda 2,04 59 y Cassiopeiae Cih 2,15 130 dubbel; variabel /3 Andromedae Mirach 2,07 78 y Andromedae Almach 2,16 260 fyrdubbel a Ursae min. Polaris 2,02 650 dubbel; variabel a Arietis Hamal 2,00 72 o Ceti Mira 2,0 130 dubbel; variabel P Persei Algol 2,10 100 tredubbel; variabel a Persei Algenib 1,80 490 a Tauri Aldebaran 0,80 68 dubbel P Orionis Rigel 0,11 880 fyrdubbel a Aurigae Capella 0,09 46 dubbel y Orionis Bellatrix 1,63 460 P Tauri El Nath 1,65 260 ö Orionis Mintaka 2,19 1 500 tredubbel; variabel e Orionis Alnilam 1,70 1 600 C Orionis Alnitak 1,79 1 300 tredubbel x Orionis Saiph 2,06 2 300 a Orionis Betelgeuze 0,4 590 dubbel; variabel p Aurigae Menkalinan 1,89 85 dubbel; variabel P Canis maj. Mirzam 1,96 650 dubbel; variabel y Geminorum Alhena 1,93 98 dubbel a Canis maj. Sirius -1,44 9 dubbel e Canis maj. Adhara 1,48 650 dubbel ö Canis maj. Wezen 1,85 2 000 a Geminorum Castor 1.56 46 sexdubbel a Canis min. Procyon 0,36 11 dubbel P Geminorum Pollux 1,15 35 närmaste jättestjärna a Hydrae Alphard 2,05 110 a Leonis Regulus 1,34 85 tredubbel y Leonis Algeiba 2,02 100 dubbel a Ursae maj. Dubhe 1,81 98 dubbel p Leonis Denebola 2,13 42 e Ursae maj. Alioth 1,78 82 dubbel 4 Ursae maj. Mizar 2,12 85 tredubbel a Virginis Spica 0,97 210 dubbel; variabel r; Ursae maj. Alcaid 1,86 230 a Bootis Arcturus -0,05 36 P Ursae min. Kochab 2,04 110 a Coronae bor. Alphecca 2,22 72 dubbel; variabel a Scorpii Antares 0,94 420 dubbel a Ophiuchi Ras-Alhague 2,07 55 y Draconis Eltanin 2,21 130 a Lyrae Vega 0,03 26 a Sagittarii Nunki 2,09 260 a Aquilae Altair 0,77 16 y Cygni Sadir 2,22 800 a Cygni Deneb 1,25 1 600 Stjärnorna betecknas med en grekisk bokstav följd av stjärnbildens namn; de har dessutom egennamn. Skenbara magnituden, ett mått på den observerade ljusstyrkan, anges med lägre tal ju starkare stjärnan lyser. De allra ljusstarkaste har negativa magnituder. lansettlika blad, allmän på ängsmark, o. våtarv, S. media, även kallad nate. E Blommor VIII. Stjärnfall, se Meteor. Stjärnhop, sammanhängande system av stjärnor. De galaktiska el. öppna stjärnhoparna är unga bildningar o. kommer med tiden att upplösas. De klotformiga stjärnhoparna, som är betydligt äldre o. dynamiskt stabila system, finns i Vintergatans halo, dvs. den sfär som omsluter Vintergatan. Stjärnorna är liksom vår sol glödande gasklot, i vilkas inre energi alstras genom kärnprocesser. Vid den s.k. proton-protonprocessen hos svala o. medelheta stjärnor slås vätekärnor (protoner) ihop till helium; heliumreaktionen hos de hetaste s. innebär att helium stegvis omvandlas till kol. S. är inte jämnt fördelade i universum utan samlade i gigantiska stjärnsystem, galaxer, sammanhållna av den inbördes gravitationskraften. Vår egen sol tillhör den galax som kallas Vintergatan o. som innehåller uppemot 100 miljarder stjärnor. Av dessa ser man med blotta ögat ungefär 6 000 från hela jorden. Avståndet till den närmaste (Alfa Centauri) är 4 ljusår. Sedan forntiden grupperar man s. i s.k. stjärnbilder. Efter ljusstyrkan indelas s. i storleksklasser, magnituder. Den skenbara magnituden beror dels på avståndet från oss, dels på den absoluta magnituden, som är ett mått på den verkliga utstrålningen. Ljusstarkast är de s.k. överjättarna med en diameter ca 2 000 ggr solens, medan de ljussvaga vita dvärgarna inte är större än jorden. Information om stjärnornas atmosfärer får man genom spektralanalys. S. ger kontinuerliga spektra genomdragna av absorptionslinjer, svarande mot de grundämnen som ingår i stjärn-atmosfären. Efter spektrets utseende indelar man s. i spektralklasser. De viktigaste bildar serien O, 721