AT - Aterom ASTRONOMI Kort historik ca 3000 f.Kr. Observationer av framför allt sol, måne o. planeter i flera kulturer, bl.a. i Mesopotamien, Kina o. Egypten men även i Europas stenålderskulturer. Speciellt intresserar man sig för förmörkelser. ca 280 f.Kr. Aristarchos hävdar att solen är mycket större än jorden o. att jorden rör sig kring solen. Den allmänna föreställningen är dock fortfarande att jorden är centrum i universum. ca 220 f.Kr. Eratosthenes uppmäter jordens storlek. ca 130 f.Kr. Hipparchos upprättar den första stjämkatalogen, upptäcker precessionen (vårdag-jämningspunktens rörelse längs himmels-ekvatorn). ca 150 Ptolemaios sammanfattar i Almages t antikens främsta metoder att beräkna himlakropparnas lägen o. ljusstyrkor utgående från en geocentrisk världsbild (jorden centrum i universum) o. komplicerade cirkelrörelser, omfattad fram till 1600-t. 1543 Kopernikus framlägger teorin om den helio-centriska världsbilden (solen centrum i universum). Världsalltet antas fortfarande vara begränsat av fixstjärnesfären, o. himlakropparna antas fortfarande röra sig i cirkelbanor. 1576-96 Tycho Brahe utför på Uranienborg o. Stjärneborg på Ven observationsserier av stor noggrannhet. 1609 o. 1619 Kepler framlägger sina tre lagar för planeternas rörelser. 1610 Galilei tar den nyuppfunna kikaren i bruk o. upptäcker bl.a. fyra av Jupiters månar. Upptäckten av enorma mängder ljussvaga stjärnor leder till att idén om fixstjärnesfären försvinner o. man böljar inse att solen är en stjärna bland andra stjärnor. 1672 Newton konstruerar det första spegelteleskopet. 1676 O. Römer upptäcker ljusets hastighet. 1687 Newtons Principia utkommer. Himlakropparnas rörelser förklaras med den allmänna gravitationslagen. 1705 E. Halley beräknar enligt Newtons principer banan för en periodisk komet (Halleys komet). 1747 J. Bradley upptäcker nutationen (»vaggningar» i jordaxelns rörelse). 1781 W. Herschel upptäcker Uranus 1804 W. Herschel visar att dubbelstjärnor är fysiskt samhörande o. att deras rörelse sker enligt Newtons lag. AT, se Aftontidningen. Ataraktikum, plur. ataraktika, eng. tranquilizer [trängkilajza], lugnande läkemedel. Atatürk, se Kemal pasha. Atavism, förment återuppträdande av egenskaper som funnits hos tidigare generationer (t.ex. färgblindhet) el. utvecklingsstadier (t.ex. svans hos människan). Atavistisk, primitiv. 1838 F. W. Bessel utför den första säkra avståndsbestämningen för en fixstjärna (61 Cygni, 88 bilj. km). 1846 J. C. Adams o. U. J. Leverrier förutsäger teoretiskt Neptunus’ existens o. dess position. Förutsägelsen verifieras teleskopiskt av J. G. Galle. 1850 Fotografin börjar användas inom astronomin. 1859 G. R. Kirchhoff o. R. Bunsen utvecklar spektralanalysen. 1905 Mount Wilson-observatoriet upprättas (spegelteleskop med 2,5 m öppning). Einstein framlägger den speciella relativitetsteorin. 1914 W. S. Adams utarbetar metoder att bestämma stjärnornas avstånd spektroskopiskt. 1916 Einstein framlägger den allmänna relativitetsteorin. 1918 H. Shapley bestämmer Vintergatans dimensioner. 1924 E. Hubble påvisar otvetydigt att många nebulosor är avlägsna stjärnsystem, galaxer. 1926 B. Lindblad o. J. H. Oort framlägger teorin för Vintergatans rotation. 1929 E. Hubble fastställer galaxernas rödförskjutning (universums expansion). 1930 C. Tombaugh upptäcker planeten Pluto. 1938 H. Bethe o. C. von Weizsäcker klarlägger stjärnornas energialstring. 1949 Haleteleskopet (öppning 5 m) tas i bruk vid Mount Palomar-observatoriet. 1951 Radioastronomin påvisar bl.a. Vintergatans spiralstruktur. 1952 W. Baade reviderar den kosmiska avståndsskalan (alla avstånd utanför Vintergatan minst dubbelt så stora som man förr trott). 1959 Månens baksida fotograferas med ryssarnas Lunik 3. 1960-80-t. Nya kosmiska radiokällor, s.k. kvasarer och pulsarer, upptäcks. Rymdfarkoster mot månen, Mars, Venus, Merkurius, Jupiter o. Saturnus ökar kunskaperna om dessa himlakroppar (första landsättningen av människor på månen 1969 med Apollo 11). Upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen (1965) ger stöd åt teorin om universums uppkomst ur en gigantisk urexplosion. Rymdobservatörer ger information om himlakropparnas strålning i våglängder som inte når jordytan (infrarött, ultraviolett, röntgen o. gamma). Jfr E Rymdfart. Ateism, gudsförnekelse. Ateist, gudsförnekare. Adj: ateistisk. Ateljé, arbetslokal för konstnärlig verksamhet. Aten, se Athen. Atenienn. E Möbler. Aterom, godartad, svulstliknande uppdrivning av talgkörtel. ASTRONOMI Solen och planeterna [-Medelavstånd-] {+Medelav- stånd+} från solen, milj, km [-Omloppstid-] {+Omlopps- tid+} kring solen, år Diameter (jorden=l) Massa (jorden=l) Täthet (jorden = 1) Rotationstid i dagar, timmar o. min. Antal månar Solen — — 109 333000 0,3 1 25 d. Merkurius 58 0,24 0,4 1 0,05 59 d. Venus 108 0,62 0,8 1 1 243 d. Jorden 150 1 1 1 23 t. 56 m. 1 Mars Småpla- 228 från 190 1,9 från 1,5 0,5 0,1 0,7 24 t. 37 m. 2 neterna1 till 870 till 14 ^0,1 — Jupiter 778 11,9 11 318 0,2 9 t. 50 m. 16 Saturnus 1427 29,5 9 95 0,1 10 t. 14 m. 17 Uranus 2869 84 4 15 0,2 24 t.? 5 Neptunus 4497 165 4 17 0,3 16 t.? 2 Pluto 5900 248 0,2? 0,002? 0,2? 6 d. 9 t. 1 1 Över 3 000 är kända. 51