Epifyt, växt som lever fast på annan växt utan att ta någon näring från denna. I Sv. främst lavar, mossor o. alger. Epigon, efterbildare, efterklangsdiktare. Epigram, kort dikt med bitande udd. Epigram-mqtisk, kort o. fyndig, bitande. Epik, berättande diktning. Epiker, förf, av epos. Episk, berättande, brett upplagd. Epiktetos, ca 50-ca 130 e.Kr., grek, filosof av stoiska skolan, bosatt i Rom. Moralisk levnadsvisdom. Handbok i livets konst. Epikuré, anhängare av Epikuros’ lära; kräsen njutningsmänniska. Epikuros, 341-270 f.Kr., grek, filosof. Hans lära, epikureismen, sätter den upphöjda själsrön högre än ögonblickets njutning, men uppfattades ofta som sinnlig njutningslära. Epilepsi, fallande sot, fallandesjuka, kronisk sjukdom med kortvariga anfall av kramper o. rubbningar av medvetandet. Epileptiker, person som lider av e. Epilering, depilering, hårborttagning. Epilog, slutord, efterpjäs, avslutning. Episkop, se Projektionsapparat. Episkopal, biskoplig, högkyrklig. Episkopalkyrkan, anglikanska kyrkan (se d.o.). Episkopat, biskopsdöme, biskops ämbete. Episod, snabbt övergående (mindre viktig) händelse; bihandling. Episodisk, tillfällig. Epistel, brev. - 1. Brev i NT. - 2. Första textläsningen i högmässan. - 3. Lärodikt. Epistyl, annat ord för arkitrav. Epitafium, epitaf, plur. epitafier, minnestavla i kyrka över avliden, ofta med dennes porträtt, vapen o.d. Epiteb epitelvävnad, bygger upp kroppens körtlar o. täcker hud o. slemhinnor. Epitet, benämning som karaktäriserar det efterföljande huvudordet. Ex: k u n g Karl. -Stående e., ständigt återkommande e., vanligt i äldre epik. Ex: den rosenfingrade Eos. Epizooti, farsot bland (hus)djur. Misstänkta fall av sjukdomar upptagna i epizootilagen av 1935 (bl.a. mjältbrand, mul- o. klövsjuka, rabies o. rots) måste anmälas till veterinär. EPO, se Patent. Epod, grek., ’eftersång’. - 1. Slutstrof i grek, korlyrik. - 2. Grek. el. lat. dikt med växelvis långa o. korta versrader. Epok, tidsskede, tidpunkt som inleder en ny tid. - Epokgörande, banbrytande. Epopé, hjältedikt, epos. Epos, lång berättande (episk) dikt. Épstein, Jakob, 1880-1959, amer.-eng. skulptör av polsk härkomst, introducerade den moderna skulpturen i Engl. EPTA, se UNDP. Epålett, axelprydnad på uniform. Era, ära, tidevarv; geol. huvudperiod. Erasmus, Desiderius, kallad E. av Rotterdam el. E. Rotterdqmus, ca 1466-1536, nederl. humanist, en av Europas största kulturpersonligheter, grundläggare av nyare tidens klassiska studium. Bidrog till reformationens genombrott men bröt ej själv med påvedömet. Erato, i grek. myt. kärleksdiktningens musa. Érebos, i grek. myt. mörkrets gud; även undeijorden. Erektheion. E Grekland. Epifyt - Ericssonkoncernen Eremit, anakoret, person som dragit sig undan världen för att leva i bön o. försakelse. Eremitage [-tasj], litet hus i landskapsträdgård (1700- o. 1800-t.); lust- o. jaktslott. Eremitaget, konstmuseum i Leningrad. Eremitkräftor, en grupp kräftdjur med masklik bakkropp. Bor i tomma snäckskal. Flera arter vid västkusten. E Kräftdjur, Nässeldjur. Erfurt [errfort], stad i Thüringen, Ö-Tyskl. 211 000 inv. Ålderdomlig bebyggelse; gotisk katedral (1100-t.). Mångsidig industri. Berömd blomsterstad. På 1400-t. viktig handels- o. universitetsstad. erg, enheten för energi el. mekaniskt arbete i CGS-systemet. Ergamin, se Histamin. Ergo, lat., alltså, således, följaktligen. Namn på Uppsala studentkårs tidning (1924). Ergom$ter, apparat för mätning av muskelarbete (cykelergometer). Ergonomi, arbetsvetenskap, gren av sociologin som sysslar med åtgärder för arbetets (maskiner o. miljö) anpassning till människan. Erhard [-t], Ludwig, 1897-1977, tysk nationalekonom o. politiker (CDU), västtysk ekonomiminister 1949-63, v. förbundskansler 1957-63, förbundskansler 1963-66. Ericastiftelsen, läkepedagogiskt institut i Sthlm, gr. 1934 av Hanna Bratt (1874-1959) med avd. för rådfrågning o. psykisk vård för barn o. ungdom. Omfattar även utbildning för psykoterapeuter o. forskning. Ericks, Siv, f. 1918, skådesp., komedienn. Även revy o. film. Ericson, Annalisa, f. 1913, skådesp., revysångerska. Även film. Ericson, Barbro, f. 1930, operasångerska, mezzosopran, vid Operan 1956-83. Ericson, Eric, f. 1918, musikdir., prof:s namn 1968. Internat. uppmärksammad kördirigent (Kammarkören, Radiokören, OD). Ericson, Nils, 1802-70, bror till J. Ericsson, ingenjör, frih. 1869. Ledde ombyggnaden av Trollhätte kanal 1837^44. Planerade o. ledde 1854-62 byggandet av stambanorna. Ericsson, Bernt »Bempa», f. 1942, bandyspelare. Har vunnit SM med Falu BS 1971 o. 1974, deltagit i 7 VM-turneringar 1963-75. Utsedd till »Årets man» i bandy 5 ggr. Ericsson, Georg »Åby», f. 1919, förbundskapten i fotboll 1970-79. Vann som aktiv flera SM i fotboll med IFK Norrköping. Ericsson, Gunnar, f. 1919, industriman, verkst. dir. i Facit AB 1957, arb. styr. ordf, sedan 1970. Riksdagsled. (fp). 1969-73. Ordf. Sv. fotbollförb. 1970-75. Ericsson, John, 1803-89, bror till N. Ericson, uppfinnare, amer. medborgare 1848. Konstruerade bl.a. en skruvpropeller. Berömd är hans pansarbåt Monitor, som 1862 i nordstaternas tjänst besegrade sydstaternas Merrimac. Ericsson, Sigge (Sigvard), f. 193Ö, skridskolöpare, vann OS-guld o. -silver 1956 samt VM o. EM 1955. 11 SM. SvD:s guldmedalj 1955. Ericssonkoncernen, Sthlm, gr. 1876 som Telefon AB L M Ericsson. Tillverkar bl.a. telefonapparater, -stationsutrustning, -växlar o. -system (även datorstyrda), kabel (dotterbolaget Sieverts kabelverk), militär elektronikmateriel, datautrustningar o. trafiksignalsystem. 183