Ericus Olai-Eskilstuna Ericus Olai, d. 1486, historiker, prof, i Uppsala 1477. Skrev på latin en svensk historia (till 1470). Eriesjön [iari-], Lake Erie, en av de fem Stora sjöarna på gränsen mellan USA o. Canada. 25700 km2, 174 m ö.h. Sjöfart maj-dec. Erigpra, svälla o. hårdna, särsk. om penis. -Erektion, penis styvnande genom blodfyllnad. Erik, sv. kungar. - 1. Erik Segersäll, d. trol. 994, sveakonung, far till Olof Skötkonung. Besegrade en vikingahär vid Fyris vallarna. - 2. Erik den helige, Sankt Erik, sv. kung. Sv:s nationalhelgon, enl. traditionen dödad 18 maj 1160. Hans reliker förvaras i Uppsala domkyrka. - 3. Erik Eriksson, E. Läspe och halte, 1216-50, sv. kung från 1222 (med avbrott). Hans tid var fylld av inbördes-strider, o. verklig regent under hans sista år var Birger jarl. - 4. Erik av Pommern, ca 1385-1459, kung av Sv., Norge o. Danm. Krönt i Kalmar 1397, fick regeringsmakten 1412 efter drottning Margareta. Hans godtyckliga styre framkallade upproret under Engelbrekt 1434. Avsatt 1439. -5. Erik XIV, 1533-77, sv. kung 1560-68, äldste son till Gustav I. Främst med hjälp av Göran Persson som rådgivare stärkte E. riksenheten o. sin egen maktställning men kom därvid i konflikt med sina bröder o. adeln. Hans sjukliga misstänksamhet ledde till Sturemorden 1567. E. avsattes 1568, hölls som fånge av Johan III o. mördades sannolikt på dennes befallning 1577. Gift 1567 med Karin Månsdotter, med vilken han hade en son o. en dotter. E. var rikt begåvad o. stod på höjden av sin tids bildning. Erik-Jansismen, se Jansson, Erik. Erik Röde, d. ca 1000, norsk viking, sägs ha upptäckt Grönland. Eriks, Gustaf Rune, pseud. för G. R. Eriksson, f. 1918, förf. Romaner o. noveller om arbetar-ungdom på Söder. Det blir bättre i vår 1943. Eriksbergs mekaniska verkstads AB, Gbg, skeppsvarv o. mekanisk verkstad, tidigare ett av Europas ledande, gr. 1853. 1979 samordnat med Götaverken inom Svenska Varv AB (se d.o.). Eriksgata, den nyvalde medeltida kungens hyllningsfärd genom Mellansverige. Den sista reds av Karl IX. Erikska ätten, efter Erik den helige uppkallad kungaätt under 1100- o. 1200-t. Stred med Sverkerska ätten om kronan. Erikskrönikan, den äldsta sv. medeltidskrönikan (ca 1320), på knittelvers. Behandlar främst folkungatiden. Erikson, Greta, f. 1919, prof., pianist, lärare vid Musikhögsk. från 1956. Eriksson, Christian, 1858-1935, skulptör. En av Konstnärsförbundets ledare. Eriksson, Lennart, f. 1944, handbollsspelare. 100 landskamper sedan 1965. 7 SM 1968-77 med SoIK Hellas. Eriksson, Nancy, 1907-84, politiker (s), riksdags-led. (AK) 1949-73, v. ordf, i Sv:s soc.dem. kvinnoförbund 1956-72. Erinnyer, i grek. myt. hämndgudinnor, motsv. romarnas furier. Straffade den brottslige o. kallades därför också eumenider, ’de välsinnade’. Eris, i grek. myt. oenighetens gudinna. Eris äpple, stridsäpple, tvistefrö. Eritrea, provins i Etiopien, f.d. koloni i Italienska Östafrika, autonomt område 1952-62 i union med Etiopien, annekterat 1962. Sedan dess pågår ett gerillakrig för E:s befrielse från Etiopien. Med militär hjälp från Sovj. o. Cuba har Etiopien vunnit vissa framgångar men har inte kunnat besegra gerillan. Eri van, se Armenien. Erixson, Sven, »X-et», 1899-1970, målare, prof, vid Konsthögsk. 1943-53. Ledande inom Färg och form-gruppen på 30-t. Monumentalmålningar, teaterdekorationer. Erlander, Tage, f. 1901, politiker (s), fil. hed.dr. Riksdagsled. (AK) 1933-73, konsult 1944, ecklesiastikminister 1945, statsminister o. soc.dem. partiordf. 1946-69. Memoarer 1972-82. Ernst, Max, 1891-1976, tysk konstnär, ledande surrealist. Erogen zon, kroppsområde (utom könsorganen) känsligt för sexuell retning. Eros, i grek. myt. kärlekens gud. Rom. motsv. Amor, Cupido. Jfr Agape. Erosion, nötning av jordytan, orsakad av vatten, is o. vind: fluvial erosion, floderosion; abrasion, vågornas e.; deflation, vinderosion; glacial erosion, iserosion. Erot, se Amoriner. Erotjk, sinnlig kärlek, älskog. Erotisk, sinnlig, kärleks-. Erotomani, sjukligt stegrad könsdrift. Errare humanum est, lat., ’det är mänskligt att fela’. Erratum, plur. errata, lat., misstag; tryckfel. Erskine, Ralph, f. 1914, arkitekt av skotsk härkomst, verksam i Sv. sedan 1942. Bostadsområden i Sv. o. utlandet. Luleå shoppingcenter 1952-56, Sthlms univ. Frescati 1975-80. Ersta diakonissanstalt, Sthlm, gr. 1851, utbildar diakonissor i sjukvård. Till E. hör Ersta sjukhus. Erstavik, se Nacka. Eruption, utbrott, främst av vulkan. Eruptiv, vulkanisk. ESA, förk. för eng. Eurepean Space Agency, Europeiska rymdorganisationen, bildad 1975, 11 medl.-stater, däribland Sv. Säte i Paris. Esau (eg. ’hårig’), son till Isak o. Rebecka, tvillingbror till Jakob, till vilken han sålde sin förstfödslorätt för en grynvälling (1 Mos. 25:19 ff., 27:39 ff.). Esbjerg, hamnstad på s.v. Jylland i Danm. 80000 inv. Viktig exporthamn. ESCAP, Economic and Social Commission for Asia and the Pacific (till 1974 ECAFE), FN:s ekon. o. sociala kommission för Asien o. Stillahavsområdet, gr. 1947. Säte i Bangkok. Escoffier [eskåfi?], Auguste, 1847-1935, fransk mästerkock. Kokböcker. Escorial [-all], slott i Spanien, 5 mil n.v. om Madrid, uppfört 1563-84 av Filip II. Kloster. Eskader. 1. Förband av örlogsfartyg. - 2. Flygeskader, 2-5 flygflottiljer. Eskalering, upptrappning, utvidgning (urspr. om militära operationer). Eskapad, eg. rymning; lättsinnigt äventyr, snedsprång. Eskapism, verklighetsflykt. Eskatologi, läran om de yttersta tingen, vad som skall ske vid tidens ände. Eskil, den helige, eng. munk, Södermanlands apostel (1000-t.). Martyr. Eskilstuna, tätort i v. Södermanland vid E3 ca 10 km från Mälaren, ca 62400 inv. Jäm- o. stålindustri. Entreprenadmaskiner, måttverktyg, spelkort. Högskoleenhet. Urspr. två forntida handelsplatser, Tuna o. Fors. Kulturreservatet 184