KONST 3 MEDELTIDEN Förbundsarken, omkr. 1140 Nu blir kyrkan den stora uppdragsgivaren för all konstnärlig verksamhet. Katedralbyggena är väldiga satsningar, även ekonomiskt. Arbetet med helgedomarna drog ofta ut över mer än en mansålder, och kring varje katedralbygge växte det upp en krets av verkstäder och skulpturhyttor där man arbetade med den skulpturala utsmyckningen eller målade och satte samman de blyspröjsade glasfönstren. Konstnären och hantverkaren var under medeltiden en och samma person, och vi känner inte namnen på dessa kollektivt arbetande mästare. Fönstermålningarna är inordnade i den arkitektoniska helheten. Fönstren består av små sammansatta glasbitar som har en mörk grundfärg och är delvis bemålade. När solen lyser in genom fönstren fylls kyrkan av ett dunkelt, »heligt» ljus. Ovan Förbundsarken, glasmålning i Saint-Denis. Även skulpturen är ett arkitektoniskt element i katedralens utformning. Vid 1100-talets mitt blev tendensen att befria skulpturen från dess bundenhet till arkitekturen allt starkare. I Chartres har helgonfigurerna börjat lösgöra sig från portalväggen som mera fristående skulpturer (t.h.). De handillustrerade böckerna är en viktig del av medeltidens bildkonst. T.v. Ptolemeus’ intåg i Jerusalem av Jean Fouquet, som tog starka intryck av ungrenässansen. Chartres, 1100-talets mitt