Kyrkohistoria - Käringkrut Kyrkohistoria, vetenskapen om den kristna kyrkans utveckling. Kyrkomöte. 1. Sammankomst av representanter för hela den kristna kyrkan. - 2. Sv. kyrkans representation enl. lag 1982. Tidigare bestod k. av 96 led., varav 39 prästerliga ombud, däribland som självskrivna de 13 biskoparna, samt 52 lekmannaombud. Fr.o.m. 1983 består k. av 251 valda led. utan någon kategoriklyvning. K. sammanträder 12 dagar vaije år. Ombud väljs av församlingsvalda elektorer för treårsperioder. Enl. lag om Sv. kyrkan får k. genom kyrkliga kungörelser meddela föreskrifter om kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänstordning, kollekter etc. K. har medbestämmanderätt i fråga om föreskrifter beträffande medlemskap i Sv. kyrkan. Övrig kyrklig lagstiftning beslutas av riksdagen. K. väljer själv ordf. o. 2 v. ordf, för vaije valperiod. K:s beslut verkställs av Svenska kyrkans centralstyrelse, vars medlemmar har rätt att deltaga i k:s överläggningar; dess ordf, är ärkebiskopen. Kyrkornas världsråd, se Världskyrkorådet. Kyrkoråd, kyrkoförsamlings beredande o. verkställande organ. Två el. flera församlingar kan ena sig om gemensamt k. Kyrkoherden är självskriven led. av k. Kyrkostaten, suverän stat i mell. Italien, över vilken påven härskade från 700-t. till 1870, då K. uppgick i den ital. staten. E Italien. Kyrkostämma, se Kyrkofullmäktige. Kyrkotagning, kyrkogång, kyrklig ceremoni varigenom en kvinna efter bamsbörd återupptas i församlingen. Akten, som är sällsynt i sv. kyrkan, har sitt ursprung i föreställningen att bamsbörd medför orenhet (3 Mos. 12) men är nu utformad som en tacksägelse. Kyrkoton(art), tonartsystem anv. främst i den gregorianska sången. 4 huvudgrupper: dorisk, frygisk, lydis k o. mixolydisk tonart, där skalans slutton är resp, d, e, f, g. Kyrkoår, serien av kyrkliga sön- o. helgdagar fr.o.m. l:a söndagen i advent t.o.m. Doms-söndagen, med fastställda texter, perikpper, för vaije sön- o. helgdag. Kyrkslaviska, fombulgarisk dialekt i evangelie-översättning på 800-t., därefter o. fram till nyaste tid kyrkospråk hos grek.-ortodoxa slaver. Kyrkstad, samling av boningshus m.m. nära kyrkan för avlägset boende sockenbor under helgernas kyrkobesök. Norrland. Kyrkstöt, äldre ord för kyrkvaktare, som stötte i golvet o. väckte sovande åhörare. Kyrkvärd, kyrkovärd, kyrkoförsamlings förtroendeman i den ekon, förvaltningen; brukar samla kollekt vid håvgång. Kyros, lat. Cyrus, d. ca 529 f.Kr., pers, kung, grundade det pers, världsväldet. Kyskhetsbälte, medeltida låsförsedd kvinno-gördel som skulle säkra hustruns trohet under mannens bortovaro. Kyth?ra, lat. Cythera, grek, ö s. om Pelopon-nesos. 274 km2, 6000 inv. I antiken känd för sin Afroditekult. I konst o. poesi kärlekens ö. Kyv?tt [k-], platt glaskärl med plana väggar. En k. med värmeabsorberande vätska anv. för att skydda värmekänsliga preparat. Kåda, harts- el. gummiliknande, stelnande vätskor som flyter ur vedstam vid skada el. infektion. Anv. för fabrikation av terpentin m.m. Kåge, Wilhelm, 1889-1960, keramiker, 1917-49 konstnärlig ledare vid AB Gustavsberg, en av den moderna sv. konstindustrins pionjärer. Kåks, Olle, f. 1941, målare o. skulptör. Strängt komponerad, realistiskt förankrad konst. Kål, arter av den korsblommiga växtgruppen Brassica. De som köks växter odlade kåls orterna (vitkål, rödkål, grönkål, savojkål, kruskål, brysselkål, blomkål o. kålrabbi) anses härstamma från en västeuropeisk strandväxt, B. oleracea; de är rika på såväl näring som vitaminer. E Nytto-växter I, II. Kålfjäril, vit dagfjäril med svarta höm på fram-vingama. Larverna, »kålmaskarna», lever av kål växternas blad. E Fjärilar I. Kålrot, kålraps, Brassica napus var. napobras-sica, korsblommig köks växt o. foderrotfrukt av kålsläktet. E Nyttoväxter III. Kår, fr. corps, grupp av personer med samma yrke o.d., uppfattad som en enhet; självständigt truppförband. Kåsa, dels stort dryckeskärl av tenn el. trä med höga, sirade handtag, dels liten skopliknande silverskål. Kåseberga, fiskeläge på Skånes sydkust med Sv:s största skeppssättning från järnåldern, Kåsebergaskeppet, Ales stenar el. Urbans grav (längd 67 m). Sjöräddnings station. Kåsera, tala el. skriva i lätt o. underhållande stil. Kåseri, kåserande tidningsartikel, föredrag e.d. Kåsör, kåseriförf. Kåsös, kvinnlig kåsör. Kåsös, liten stoppad soffa för två. E Möbler. Kåta, tältliknande byggnad som samer o. andra nomader anv. som bostad. Kägel, höjden av bokstavstrycktypen. Anges i typografiska punkter el. med namn, t.ex. petit, korpus. Kägelsnitt, konisk sektion, snittfiguren mellan en dubbelkon o. ett plan: cirkel, ellips, hyperbel el. parabel. Kägelspel, gammalt spel med klot o. vanl. 9 käglor på en 25-30 m lång bana. Föregångare till bowling. Käkhålor, hålrum i överkäksbenen som står i förbindelse med näshålan. Kälkborgare, person med småaktig, trångbröstad syn på tingen, (småstads)bracka. Källarhåls, se Tibast. Källarmästare, person som driver el. förestår restaurang. Källkritik, vetenskaplig sovring av historiskt källmaterial. Källskatt, se Skatt. Kämpar, rödkämpar, Plantago media, art av groblad med ax av vitaktiga blommor o. äggrunda blad. Allmän i Sv. Sällsynt är strandkämpar, P. corpnopus, med parflikiga blad o. gula ax. S. Sv. E Blommor VIII. Känguruer, en grupp pungdjur med starkt förlängda bakben, lång svans o. stor pung. Växt-ätare. Austral. Den största arten, jättekängurun, blir ca 3 m lång o. gör upp till 10 m långa språng. E Pungdjur. Känn dig själv, grek, gnothi seauton [gnåti seavtånn], inskrift på Apollontemplet i Delfi. Kära, väcka talan vid domstol. Kärande, den som vid domstol anställer talan, käromål, mot annan person, svarande. Käringkrut, se Lummerväxter. 454