Käringtand, Lptus corniculqtus, max. 3 dm hög ört bland ärtväxterna med gula blommor i flock. Hela landet. E Blommor VIII. Kärleksört, se Fetknopp. Kärlkramp, olika sjukdomstillstånd med krampaktigt förträngda blodkärl. Kärlkryptogamer, detsamma som ormbunks-växter. Kärna. 1. Kärntorn, centralt försvars- el. vakttorn i medeltida borganläggning. - 2. Kärnved. -3. Smörkärna, se Käming. - 4. Atomkärna. Kärnan, se Helsingborg. Kärnfysik, del av fysiken, som behandlar atomkärnornas egenskaper o. omvandlingar. Kärning, smörbildning av grädde, som piskas till skum varvid fettkulorna klibbar samman till klumpar o. kärnmjölken kan avtappas. Smörkärna, urspr. cylinderformat träkärl med en kärnstav; nu vanl. en liggande roterande cylinder, s.k. kärnältare. Kärnkemi, vetenskapen om radioaktiva ämnens egenskaper o. användning i kem. processer. Kärnreaktioner, förändringar i atomkärnorna, vanl. orsakade av kollisioner mellan olika atomkärnor el. kärnpartiklar. Förekommer i naturen främst i stjärnornas inre. Kan även åstadkommas på konstgjord väg. Kärnspektroskopi, studiet av den strålning som utsänds från atomkärnorna vid radioaktiva sönderfall o. kärnreaktioner. Kärnteknik, utnyttjandet av kärnkrafter för fredligt bruk, spec. utvinnandet av den energi som frigörs i kärnreaktorer vid kärnklyvning, fission. Som bränsle anv. främst uran (den klyvbara isotopen U 235) o. kärnorna klyvs med hjälp av neutroner. Förutom energi frigörs då nya, snabba neutroner. Dessa träffar andra urankämor i en självuppehållande kedjereaktion, förutsatt att de först bromsas till s.k. termis k energi med hjälp av en s.k. moderator. Processen regleras med styrelement (av t.ex. kadmium), som absorberar just så många övertaliga neutroner att antalet kämklyvningar hålls konstant. Den energi som utvecklas tas upp av ett cirkulerande kylmedium o. anv. för alstring av ånga, som matas genom en turbin, vilken driver en elgenerator (t.ex. i ett kärnkraftverk). Det värme som finns kvar i ångan sedan den passerat turbinen kyls bort med vatten i en kondensor. I vissa fall utnyttjas detta värme för bostads-uppvärmning, o. anläggningen kallas då kraftvärmeverk. Den beskrivna reaktorn är en termisk reaktor. En del sådana använder vatten både som moderator o. kylmedel; hit hör kokarreaktorn o. tryckvattenreaktorn. Snabba reaktorer arbetar med snabba neutroner o. man använder då ett mera anrikat bränsle, där halten av U 235 ökats genom bortseparation av oklyvbart U 238. Snabb är bl.a. bridreaktorn, som alstrar avsevärda mängder klyvbart plutonium, användbart som bränsle i andra reaktorer. E Kärnvapen, benämning på stridsmedel, främst bomber o. robotar vars verkan åstadkommes genom energiutveckling vid kärnreaktioner. Väteladdning, energiutveckling genom sammanslagning (fusion) av lätta atomkärnor. Uranladdning, energiutveckling genom klyvning (fission) av tunga atomkärnor (uran el. plutonium). Se även Nedrustning. E Kärnteknik II. Käringtand - Kölsvin Kärnved, kärna, den döda, torra veden i trädstammens inre. Hårdare o. hållbarare än den yttre veden, splinten. Kärr, växtsamhälle på fuktig mark, oftast i svacka, med vit- o. brunmossor, starr, vattenklöver m.m. Näringsrika k. omges ofta av al o. björk, s.k. lövkärr. Kärrväxtligheten bildar myllartad kärrtorv. Kärrhökar, en grupp dagrovfåglar med långa, i spetsen något rundade vingar o. lång stjärt. Ca 20 arter. I Sv. häckar tre arter, alla flyttfåglar o. fridlysta: brun kärrhök, max. 56 cm, s. o. mell. Sv., mindre kärrhök, max. 46 cm, påträffas i Skåne, på Öland o. Gotland, blå kärrhök, max. 51 cm, främst i Norrland. E Fåglar I, IV. Kärrmes, detsamma som entita. Kärrspira, Pediculqris palustris, 2-4 dm hög, halvparasitisk ört bland lejongapsväxterna med klase av röda blommor. Allmän på kärrängar. E Blommor VII. Kästner [k-], Erich, 1899-1974, tysk förf. Lyrik, barn- o. ungdomsböcker. Emil och detektiverna 1929. Krigsdagbok. Kättare, person vars tro avviker från kyrkans dogmer. Kätteri, avvikelse från en kyrkas lära, irrlära. Kättja, sinnlig lusta; liderlighet. Käutner [kåjt-], Helmut, 1908-80, tysk filmregissör. Det gåtfulla leendet 1943, Den sista bron 1954, Djävulens general 1955, Kuppen i Köpenick 1956. Kö [k-]. - 1. Ordnad rad av väntande. -2. Eftersta delen av trupp el. av tävlande under ett lopp. Mots: tät. - 3. Biljardkäpp. Köbke, Christen, 1810-1848, dansk målare o. grafiker. Daggfriska naturskildringar o. inträngande porträtt. Köchel, Ludwig, 1800-77, österr. musiker, känd för Köchels förteckning (förk. K) över Mozarts verk. Kökkenmödding [kökk-], da., ’kökssophög’, arkeologisk beteckn. för särsk. i Danm. påträffade avskrädeshögar efter stenålders-boplatser. Köl, fartygs centrala ryggrad, på vilken stävar o. spant fastsätts, i träfartyg av starkt timmer, i stålfartyg av grova plåtar o. vinkeljärn. För sänkning av tyngdpunkten har segelbåtar bqllastköl av jäm el. bly. E Segling I. Köldblandning, blandning av ämnen, vanl. is o. salt, som alstrar låg temperatur. Köldpoler, jordens kallaste trakter, i norr Verchojansk i n.ö. Sibirien (-77°), i söder nära sydpolen -88°. Kölen, äldre namn på skandinaviska fjällkedjan på gränsen mellan Sv. o. Norge. Kölhala, att med linor dra någon under ett fartygs köl; förr bestraffningsmetod till sjöss. Köln [k-], fr. Cologne, stad i V-Tyskl., vid Rhen. 973 000 inv. Stor industristad, bl.a. kemiska fabriker (Eau de Cologne), maskin-, metall- o. textilindustri. Sedan 1100-t. betydande handelsstad. Univ. (1919), museer. Domkyrkan, påbörjad 1248, färdig 1880, är Tyskl :s största gotiska byggnad. K. grundades som rom. militärkoloni, under medeltiden hansestad o. fram till 1794 fri riksstad. Kölsvin, långskeppsförstärkning (ovanför kölen) av fartygs bottenkonstruktion. 455