Vätejonkoncentration, surhetsgrad, halten av vätejoner i en lösning, uttrycks vanl. i pH. Vätekraft, väteenergi, namn på den energi som frigörs vid sammansmältningsreaktioner (fusioner) mellan de mycket lätta atomkärnorna i väteisotopema deuterium o. tritium. Utnyttjas i vätebomben men har ännu inte kunnat frigöras under kontrollerade former. E Kärnteknik II. Väteperoxid, desinfektions- o. blekningsmedel. Vätmedel, se Ytaktiva ämnen. Vätska, ett av materiens tre aggregationstillstånd En v. har bestämd volym o. en form, som rättar sig efter det rum, vari den befinner sig. Vättar, i nord, folktro naturväsen som uppträder än vänligt, än fientligt. Vätteljus. E Bläckfiskar. Vättern, Sv:s näst största o. Europas femte insjö. 1912 km2. Största djup 119 m. Vävarfåglar, vävare, en grupp tättingar som bygger hängande bon av grässtrån o.d. Tropikerna. Många arter hålls som burfåglar. E Fåglar VIII. Vävarstarar, trupiqler, en grupp starliknande tättingar. Finns endast i Amerika. Dräkten vanl. brokig i gult, rött o. svart. Bygger oftast hängande, hopflätade bon. Hålls gäma som burfåglar. Mest bekant är baltimorefågeln (18-20 cm), svart med orangeröd undersida, från ö. Nordamerika. E Fåglar VII. Vävstol, Användes i sin primitivaste form redan för 5 000 år sedan för att binda samman två vinkelräta trådsystem (varp o. inslag) till tyg. Mot slutet av 1700-t. kom de mekaniska vävstolarna, av vilka jacquardmaskinen utgör en VÄXTRIKET II De gröna växternas utveckling. Diagrammet återger utdöda och moderna representanter för de viktigaste växt-grupperna. Deras förekomst framgår av de tonade fälten, o. bredden på dessa svarar på ett ungefär mot antalet arter under de geologiska perioderna t.o.m. tertiär. Äldst är de vattenlevande algerna, som påträffas redan före kambrium. Långt senare kommer landväxterna med en första storhetsperiod under karbon. Till de utdöda grupperna hör bl.a. psilofyter o. fröormbunkar. A tertiär (3-63 milj, år), B krita (63-140), C jura (140-185), D trias (185-230), E perm (230-280), F karbon (280-345), G devon (345-405), H silur (405-430), I ordovicium (430-500), K kambrium (500-600). a. alger, b. mossor, c. lummerväxter, d. fjäll- o. sigillträd, e. psilofyter, f. fräkenväxter, g. fräkenträd, h. ormbunksväxter, i. fröormbunkar, k. cordaiter, /. barrträd, m. ginkgo, n. bennettiteer, o. kottepalmer, p. Caytoniales, q. blomväxter. sinnrik föregångare till nutidens helt automatiserade vävmaskiner. E Textilteknik. Växel. 1. Maskinelement för överföring av rotationsrörelse med samtidig ändring av rotationshastigheten (utväxling). - 2. Spårväxel, omläggbar förbindelse mellan spår för bl.a. järnväg. - 3. Telefonväxel, central för koppling av telefonsamtal. Växel, en sorts skuldförbindelse. Om utställaren, trassenten, anmodar en annan person, trassqt, att betala kallas växeln dragen el. t ras serad växel el. tratta. Trassaten förpliktar sig att betala genom att acceptera växeln, dvs. skriva sitt namn tvärs över växelns framsida. Då kallas trassaten accep-tant o. växeln accept. N. kan överlåtas (endosseras), vilket ofta sker till bank genom VÄXTRIKET III Den gröna växtens liv. 1 Som allt levande förbrukar växten näringsämnen och vatten. Sina näringsämnen bereder den själv genom bladens fotosyntes, vatten sugs upp ur marken. En del av det socker som fotosyntesen ger omvandlas till proteiner och fetter genom kombinationer med kväve, fosfor och andra salter, som finns lösta i vattnet. 2 Bladet i genomskärning. Överhuden, epidermis (a), omsluter en s.k. palissadvävnad (b) med livlig fotosyntes samt ett luckert svampparenkym (c) med celler som lagrar bl.a. socker. Genom vävnaden löper en vätske-förande ledningssträng, ’nerv’ (d). Undersidans små klyvöppningar (e) är ventiler som tar in koldioxid och släpper ut vattenånga och ett överskott av syre. 888