Kapten Lemuel Gulliver var dessutom en Engelsman. Dessa öboer, som aldrig kunna sätta sin fot på ett främmande land, utan att anförtro sig åt ett bräckligt fartyg på det så ofta af häftiga stormar hemsökta hafvet, äro derföre också de förvägnaste resande, och när de en gång kommit ombord på det gungande skeppet, synes dem till och med den aflägsnaste vinkel på jorden icke vara för långt borta. På en sådan lång resa hände det, att kapten Gulliver led skeppsbrott, hvilket missöde af oförskräckt sjöfolk nästan icke anses för värre, än när vi t. ex. på landbacken stjelpa med en vagn. Ofta slippa de till och med undan för bättre köp än vi. När vi krypa ut ur den kullstjelpta vagnen, kunna vi prisa oss särdeles lyckliga, om vi slippa undan med hela armar och ben; men emedan dessa för det mesta äro skickliga simmare, kunna de som oftast derigenom rädda sig från att drunkna. Så gick det också Gulliver. Han höll sig så länge öfver vattnet, tills en våg lyckligtvis uppkastade honom på en närliggande strand. Men en sådan kamp på lif och död mattar, och Gulliver hade derföre knappt sett sig litet omkring, för att få veta, hvar han befann sig — hvilken undersökning, för öfrigt föga