befallning blef han hedrad med en rik och herrlig måltid, hans goda aptit tycktes roa alla, och Gulliver hade först nu tid och tillfälle att uppmärksamt betrakta de små menniskorna omkring sig. Kejsaren var en skön, smärt man, hans klädsel var mera asiatisk, än europeisk, och på hufvudet bar han en gyldene hjelm med svajande fjäderbuske, rikt besatt med ädelstenar; kejsarinnan och prinsessorna, liksom hofdamerna, hade klädningar af guld- och silfverskir. Gulliver hade genom sin modiga handling ögonblickligen vunnit kejsarens nåd. Denne ville gerna språka med honom, men den ena förstod icke den andra. På kejsarens befallning måste flere lärde tilltala Gulliver på flere olika språk, men som detta var förgäfves, fingo några af dem befallning att undervisa honom i det lilliputska språket. Kejsaren aflägsnade sig nu med sitt följe och qvarlemnade åt sin jättestora gäst en tillräcklig betäckning, för att skydda honom för de nyfiknes närgångenhet.

IV.

Likväl kunde detta föranstaltande icke befria Gulliver från några våghalsars okynne. Då han en gång satt framför sin boning,