Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans sätt att föra kriget skulle emellertid icke kosta någon droppa
blod, och derföre var hans bistånd så mycket mer önskligt. Sålunda
vadade och samm han öfver till Blefuscu. Gullivers plan gick ut på
att bemäktiga sig Blefuscuanernes hufvudflotta, som bestod af 50
krigsskepp, och att föra dem till kejsaren af Lilliput. Detta var ganska
lätt för honom. Då den oerhörda jätten; om hvars närvaro i Lilliput
man icke haft någon kunskap i Blefuscu, närmade sig stranden och
småningom steg upp ur hafvet, tog besättningen på alla skeppen på
en gång till flykten. Gulliver hade nu fria händer, med tillhjelp af
tågen fästade han krokarne i skeppen och lät sig icke störas häruti,
då det redan uppstått stort allarm bland Blefuscuanerne. Trummorna
hvirflade, trumpeterna skallade, och hurtigt tågade en hel här på 30,000
man honom till mötes. Med ett par glasögon, som han lyckligtvis
hade med sig, skyddade han blott sina ögon mot pilarna, och då han
var färdig med sitt arbete, band han ankartågen i en knut, men de
tåg, med hvilka skeppen i hamnen lågo för ankar, kapade ha» med
sin pennknif, och sålunda gick tåget obehindradt mot Lilliput. Glädjen
häröfver var gränslös, kejsaren öfverhopade honom med tacksägelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
