förgick knappast någon dag, utan att för sådant ändamål flere präktiga ekipager kommo körande. Gulliver var nog artig att lyfta dem, med damer och herrar uti, upp på bordet, der dessa då stego utur och sålunda på det angenämaste sätt kunde konversera med honom.

XII.

Likväl är ingen lycka här i verlden af varaktighet, till och med hos de små Lilliputerne skulle Gulliver erfara detta. En dag lät en af hans vänner vid hofvet hemligen anmäla sig hos honom, för att anförtro honom något under löfte af den djupaste tysthet. Gulliver bestämde för honom en timma, då detta mest ostördt kunde ske, och hans vän infann sig på den bestämda tiden. Hvad måste han icke erfara? Det var ingenting mindre å bane, än att helt simpelt taga honom af daga. Hans fiender, storamiralen och öfverskattmästaren, hade förtalat honom hos kejsaren, och denne hade illa upptagit, att Gulliver icke genast gick in på att fullkomligt bringa Blefuscuanerne under Lilliputiens ok. Det var mycket lätt för hans fiender att utmåla den