ned på magen, för att kyssa den kejserliga handen, som kejsare» å sin sida gaf honom all möjlig försäkran om sin ynnest och nåd, hvilket också snart gaf sig tillkänna deri, att ingenting underläts, som var nödvändigt för Guliivers anständiga underhåll. Icke desto mindre var Guliivers ställning i det hela taget icke så angenäm i Blefuscu, som i Lilliput. Dels fanns det icke någon passande byggnad för honom, hvarföre han såg sig tvungen att af de största granträden förfärdiga sig ett slags skjul, hvari han i allt fall om natten kunde krypa in, dels saknade han väl icke proviant, men allt annat felades honom, t. ex. bord, stolar och så oändeligen mycket annat, hvarvid menniskan är van. Huru lyckligt var det derföre icke, att Gulliver ej hörde till de förklemade menniskor, som icke kunna finna sig i att undvara något, och huru nödvändigt är det icke i allmänhet för oss alla att vänja oss vid att kunna sakna beqvämligheter, då vi kunna komma i hundratals ställningar, i hvilka vi icke alltid hafva det så, som vi önska, och som vi från barndomen varit vana att hafva det.

XIV.

Några dagar efter sin ankomst till Blefuscu gick Gulliver och spatserade vid stranden. Långt ut på hafvet upptäckte han en båt, som dref omkring på vågorna, och fick straxt den idéen att måhända med tillhjelp af denna komma till en europeisk besittning och sålunda slutligen en gång