kunna återvända till Europa. Han skyndade straxt till staden, bad kejsaren att afsända 20 skepp och 3000 man under vice Amiralens befäl och uppnådde slutligen, sjelf vadande och simmande vid sidan, båten, hvilken han genast på dess form kunde se vara engelsk. Oaktadt alla segel tillsattes, förmådde dock icke skeppen draga båten med sig, och Gulliver måste derföre simma bakefter,. och än med den ena, än med den andra handen stöta den framåt. På detta sätt fördes den slutligen in i hamnen, och här väckte åsynen af det oerhörda skeppet allmän förvåning. Gulliver underrättade straxt kejsaren om sin önskan att begagna detta fartyg, för att resa bort från dessa öar, och bad honom om allt det, som var nödvändigt för en sådan resa. Beredvilligt lofvades honom allt, nödiga befallningar gåfvos, och en omständighet gynnade dessutom de vidtagna åtgärderna. Då man på Lilliput erfor, att Gulliver flytt öfver till Blefuscu, fruktade man att han måhända skulle ingå förbund med Blefuscuanerne mot dem. Först kom det derföre skrifvelser från kejsaren i Lilliput till Gulliver, hvarigenom han kallades tillbaka, och då dessa icke uträttade något, kommo till och med gesandter till herrskaren i Blefuscu, hvilka skulle underrätta honom om anklagelsen mot Gulliver och hans fällande samt bedja honom skicka denne tillbaka. Men kejsaren i Blefuscu var menskligare sinnad och biföll för ingen del denna begäran.