XV.

Under dessa förhandlingar mellan Lilliput och Blefuscu var Gulliver sjelf ifrigt sysselsatt med att utrusta sitt fartyg. Femhundra arbetare beordades att hjelpa honom förfärdiga segel och andra persedlar. Gulliver förfärdigade sjelf tågen och hade bestämt en stor gråsten till ankar, och de största ek- och granstammar måste han binda tillsammans, för att få en tjenlig mast. Sålunda var hans skepp nu slutligen efter en månads förlopp färdigt. Han dröjde nu icke med att taga afsked af kejsaren och hans hof. Kejsaren sjelf kom till hamnen, der Gulliver åtnjöt den äran att kyssa hans och kejsarinnans hand, och innerligt rörd skilldes han från dem, ty kejsarens välvilja mot honom gick till och med så långt, att han icke allenast gaf honom allt, hvad som erfordrades till hans underhåll, bland annat 100 saltade oxar, 300 får, utom annat kött, bakverk, vin och färsk mat, tillagad af 400 kockar, utan derjemte hedrade honom med en gåfva af 50 pungar med 200 blefuscuanska riksdaler i hvardera. Gulliver nedstack alla dessa stora summor i sin handske, och på hans särskilta anhållan gaf man honom till och med sex lefvande kor, två tjurar och många får, för att de skulle kunna fortplanta sitt slägte i Europa, men af infödingarne fick han icke medtaga någon, och han måste till och med före sin afresa låta visitera sina fickor. Under en otalig folkmängds hurrarop gick han slutligen ombord och lyfte ankar.