Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1. En blick in i framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
utbrast den unge mannen och sträckte högra handen liksom til] ed
mot himlen. Gud, du har hört mitt heliga löfte- fortfor han i en
ton af glad tillförsikt. Ja, ja, hellre dö än afstå från min Hildur.
Han sjönk ned på soffan, där den vackra flickan nyss suttit,
och pressade den hvita rosen mot sina af våldsam sinnesrörelse
konvulsiviskt skälfvande läppar.
I stormande hast ilade Hildur därifrån.
Det såg ut, som drefs hon allt längre och längre af en
hemlighetsfull makt.
Då ställde sig plötsligt i hennes väg en gumma, hvars
snöhvita hår och djupt fårade ansikte förlänade det senäte en alldeles
ovanlig ärevördig prägel.
Men denna gummas ögon strålade och blixtrade ännu i nästan
oförminskad ungdomsglans och förrådde genast, att hon var en med
skarp förstånd och obruten viljekraft begåfvad kvinna,
Gumman var visserligen tarfligt, men ytterst snyggt och
renligt klädd.
Så snart Hildur på den nästan folktomma gatan fick syn på
den ärevördiga gamla, utbrast hon törvånad:
— Mor Karin, jag är frestad att tro, att det är en Guds
skickelse, att jag just i dag, just nu möter er.
Hildur hade, då gumman en gång legat länge sjuk, gjort
henne många välgärningar, och äfven nu stack hon genast handen
i fickan för att sedan trycka en slant i den gamlas hand.
— Hvad fröken är god och snäll snyftade gumman, rörd af
Hildurs gifmildhet. I sanning, ni är en guds ängel i godhet. Hur
skall jag kunna vedergälla er för all er godhet och kärlek, då jag
redan förut står i så stor tacksamhetsskuld till er? Jag hade för
länge sedan varit död, om ni inte så på alla vis med
själfuppoffring vårdat er om mig, då jag låg på plågans läger. Hvad ni
af ren människokärlek gjort för mig, fattiga stackare, det gör
säkerligen inte en bland tusende. Gud välsigne er, han välsigne
er i rikaste mått, och jag vill bedja, att ni måtte bli lycklig, mycket
lycklig.
En tår af den innerligaste, djupast kända tacksamhet föll från
gummans ännu så ungdomsklara ögon.
Men Hildur fortfor med af sinnesrörelse darrande röst:
— Mor Karin, i dag kan ni afbörda eder er tacksamhetsskuld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
