Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1. En blick in i framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
om ni öfver hufvud anser er vara mig tack skyldig för det lilla,
som jag gjort för er.
— Ack, snälla fröken, med hvilken glädje skulle jag icke det
göra, om jag bara kunde det!
— Ni bor inte långt härifrån, mor Karin. Var snäll och följ
med mig hem till er, där skall jag ställa en bön till er.
— Ack, så gärna, snälla fröken!
Några minuter senare befunno sig båda i gummans
anspråkslösa bostad.
Blyg och förlägen tog Hildur när till orda:
— Mor Karin, ni förstår konsten att i linierna i en människas
hand läsa hennes framtida öden.
Med förvånad, nästan ängslig min såg gumman på den i hög
grad upprörda flickan, och efter ett par ögonblicks funderande
svarade hon:
— Man kallar mig den gamla spåkäringen. Mina spådomar
ha också alltid slagit in. Men om ni bad mig spå er, så skulle jag,
ärligt sagdt, helst inte göra det.
— Snälla mor Karin, det är ju bara på skämt, sade Hildur
och räckte fram sin flata hand.
Men knappt hade gumman kastat en blick på de hvarandra
korsande linierna, som ibland åter förenade sig eller också grenade
ut sig och omärkligt försvunno, innan hon utstötte ett smärtsamt
skri.
— Fråga inte vidare! utbrast hon liksom besvärjande. För
Guds skull fråga mig inte!
— Jag ’ måste veta allt, mor Karin, förklarade flickan i både
bevekande och bestämd ton. Och om det också vore det allra
värsta, förstå mig rätt, äfven det måste ni öppet och ärligt meddela
mig. Ni är ingen bedragerska. Ofta lyssnade jag, när ni under er
långa sjukdom talade i drömmen. Ni talade då om saker och
händelser, som ni aldrig sett eller vetat om, och det med en
förvånansvärd tankeskärpa. Ja, ni talade i ett sådant drömliknande tillstånd
en gång till och med alldeles korrekt engelska och franska, af hvilka
språk ni ju i vaket tillstånd ej förstår ett ord. Alla dessa mina
iakttagelser säga mig, att genom er talar en högre ande, hvilken ni
endast lånar tungan, så att han kan göra sig förstådd.
Mor Karin stirrade fortfarande med ett frånvarande uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
