Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
bli ond på Hildur, som bringade er underrättelsen om er mans
skändlighet och därigenom ryckte er ur er lyckliga okunnighet. Men
å andra sidan måste ni också erhålla kännedom om alltsamman,
såvida ni inte en vacker dag alldeles oförberedd skulle få veta, att
den vanvettige slösaren bragt er och sig själf till tiggarstafven.
— Ack, Folke, fattigdomen bäfvar jag inte för, hviskade
grefvinnan. men medvetandet om, att för en sådan människas skull bli
föraktad, begabbad och förlöjligad af den man, som vid altaret
svurit mig evig kärlek och trohet, det är nästan mer, än jag förmår
uthärda.
— Ja, Lilly, det var just det, som så upprörde mig. Att ni,
en så präktig och trogen hustru, att ni, som offrat den karlen er
hela lefnadslycka, sattes tillbaka för ett sådant utskum till kvinna
som den där Neuman, det kunde jag inte lugnt åhöra. Ack, hur
svårt försyndade sig inte ändå er mor mot er, när hon tvang er
att blifva den mannens maka! Hur helt annorlunda skulle icke ert
lif ha gestaltat sig, hur lycklig skulle ni inte nu ha varit, om ni
blifvit min älskade, rara hustru !
— Folke, tala för Guds skull inte så! bad gref /innan ängsligt.
Därmed steg hon upp. Liksom besvärjande sträckte hon
bägge händerna emot den unge mannen.
— Lämna mig, Folke, lämna mig! bad hon under heta tårar.
Med tacksamhet ser och erkänner jag er ädla afsikt att trösta mig
i mitt lifs svå aste stund. Men min kvinliga heder står här på spe!.
Världen dömer o ltid i första rummet kvinnan och gör henne
ansvarig för allt. Men vid min heder får ej låda den minsta fläck.
Hvad min man syndat mct mig, det får han svara för inför Guds
domstol. Jag däremot söker min stolthet däri, att när som hälst
kunna se till och med den trolöse maken fritt och öppet i ögat och
att afväpna honom med den lidande oskuldens segerblick.
Folke fattade grefvinnans hand, tryckte den så varmt och
innerligt, som anade han, hvilket rysligt öde, som förestod henne, och
liksom ville han på detta stumma sätt mana henne att i behaglig
tid undvika den hotande faran.
Men grefvinnan yttrade ej ett ord och sköt honom ifrån sig.
Förkrossad vacklade Folke bort.
Grefvinnan Lilly prässade bägge händerna krampaktigt hårdt
mot sitt våldsamt klappande hjärta. Hon kände sig till mods, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
