Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
måste hon skynda efter Folke för att be honom i denna stund af
högsta fara stå som vän och räddare vid hennes sida.
Nu var han försvunnen ur hennes åsyn.
— Gud förlåte mig den synden, stönade grefvinnan; men jag
älskar honom fortfarande, min Folke. O mamma, mamma, hvarför
har du gjort mig detta?
Hon kände sig till mods, som hade hon plötsligt från paradiset
blifvit nedslungad i helvetets afgrund.
Och liksom ett hån hörde hon nu i sin gränslösa
smärtaskallande skratt inifrån värdshuset.
I detta ögonblick kom Hildur med brådskande steg ut igen.
— Kom, kom, Lilly! bad hon. Han har nyss med henne
gifvit sig i väg. Vi måste följa efter och lyssna där, hvarest han
med den skär.dliga Neuman tror sig vara alldeles säker för
obehöriga vittnen. Jag hörde den där människan fälla ett försmädligt
yttrande, hvarigenom hon retade din man till svartsjuka mot Folke.
Med ett frånvarande uttryck i sina bleka drag vacklade Lilly
vid väninnans sida därifrån, och båda satte sig åter upp i dan på
något afstånd väntande vagnen för att återvända till staden.
På Sturegatan stego de åter ur, betalade kusken samt
fortsatte till fots.
— Vi äro vid målet, Lilly, hviskade om en liten stund Hildur.
Grefvinnans blåa oskuldsögon sköto flammande blixtar, och
det bleka ansiktet var prägladt af en kall beslutsamhet.
— Det måste ske, suckade hon. Mitt arma, bedragna hjärta
måste ha full visshet
Ett par minuter senare stodo de båda fruntimren utanför
bakdörren till en villa.
Dörren öppnades sakta, och ut t idde en ung flicka, hvars
min tydligt nog vittnade om både ångest och förbittring. Sakta
gråtande yttrade hon nu:
— Om det också skulle bli min olycka, så kan jag likväl
icke lugnt åse, på hvilket skamlöst sätt den stackars grefvinnan blir
lurad och bedragen.
Några ögonblick senare befann sig grefvinnan Lilly i ett svagt
upplyst rum. Hon fördes här till en sidodörr, för hvilken hängde
tunga damastportièrer.
I dörren fanns ett rundt titthål, doldt af en rörlig skifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
