Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Hildur Liljefeldt tog plats på en stol strax invid portièrerna, j
Lillys omedelbara närhet.
Ljudlöst sköt Lilly den rörliga skifvan något åt sidan och
kastade en forskande blick in i det angränsande rummet. Men
dödligt förskräckt for hon strax åter tillbaka, liksom hade hon sett en
afgrundsande.
Hon skulle velat skrika högt af förbittring och smärta. Med
nästan öfvermänsklig kraft tvang hon sig till att förblifva lugn, cch
åter igen såg hon genom den lilla öppningen in i rummet bredvid.
Där satt på en svällande divan hennes man bredvid den
förföriskt sköna, i en lätt, luftig drägt måleriskt klädda skådespelerskan.
Ömt hade han slagit sin högra arm kring hennes lit och såg likt
en ödmjukt bedjande smäktande upp till henne.
Med sina svarta, eldiga ögon blickade flickan trotsigt och
utmanande ned på grefven, ned på denne den brottsliga lidelsens slaf.
Men nu smålog hon. Ack, hon smålog så förföriskt och
sinnesberusande, att Lilly, den stackars bedragna och försmådda
makan, genast begrep, hur svårt det måste blifva för hennes man
att kunna motstå denna kvinliga demon.
Hon skakades liksom af en feberrysning, när hon nu plötsligt
såg sin man falla på knä för den förföriska orm, som så tjusat
honom. Hennes ansikte blef dödsblekt, och hon var tydligen nära
att svimma. Men hvad hon nu hörde, det kryade å nyo upp de
domnande lifsandarna.
— Anna, utbrast grefven passioneradt, hvad du är grym, som
gör mig en sådan förebråelse! Du vet ju, min älskling, du vet ju,
att mitt hjärta klappar af glödande varm kärlek endast för dig. Hur
ofta ska’ jag för dig upprepa, att jag älskar d;g än di till vansinne,
och att jag ej kan lefva utan dig? Håll inne med dina förebråelser
och drif mig icke till förtviflan!
Med stormande passion kysste han sin kallt beräknande,
demoniska älskarinnas hand, med hvilken hon försökte skjuta honom
ifrån sig.
I en ton af skärande hån yttrade hon:
— Ar det din kärlek, att du betraktar mig som en leksak,
hvilken du hvarje ögonblick, så snart du tröttnat på den, kan kasta
ifrån dig? Nej, nej, jag låter inte längre afspisa mig med fagra
löften. Antingen gifter du dig med mig, eller vi äro för alltid skilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
