Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7. Hycklaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
— Er önskan är min befallning, fru grefvinna, förklarade
främlingen med en böjning på hufvudet.
Lilly gick fram till sin man, hvilken stod där i högsta ångest
och oro.
Lika ömt som en verkligt älskande kvinna slog hon bägge
armarna kring hans hals, kysste honom och hviskade sedan helt
tyst i hans öra några ord.
Främlingen stod där tyst och orörlig samt ruskade på
hufvudet, som om det, som han här såg, för honom var en plötslig
gåta.
Men hans misstroende mot grefven tycktes ännu icke vara
helt och hållet försvunnet.
Efter en kort paus tog han till orda:
— Fru grefvinna, jag ser, att ni, så vidt jag förmår bedöma,
åter försonat er med er man, och jag hoppas till Gud, att han
icke hädanefter å nyo trampar sin lycka under fötterna. Men innan
jag kan tro förklaringen, ber jag er genom ett handslag själf
bekräfta, att det i själfva verkat förhåller sig så, som er make säger.
Genast räckte Lilly främlingen sin lilla fina hand och hviskade:
— Mitt ord därpå, att min man sagt sanningen; han har inte
gjort mig något ondt.
Främlingen fattade grefvinnans framräckta hand och höll den
ett ögonblick i sin.
Därvid yttrade han:
— Är det så, då hopfias jag för er och er man det bästa för
framtiden. Endast om en sak ber jag er, fru grefvinna: lita inte
mycket på honom! Men var för öfrigt inte ängslig ! Jag har nu
gifvit er bevis på, att jag städse är beredd till er hjälp, om fara
hotar er, och jag kommer äfven hädanefter att troget utöfva detta
frivilligt åtagna beskydarkall.
Efter dessa ord gjorde främlingen en höflig bugning och
närmade sig dörren.
Hastigt hviskade då grefve Adlerström några ord i sin makas
öra, och de gjorde verkan.
Fort ilade Lilly efter främlingen.
Hon upphann och tilltalade honom mgd orden:
— Min herre, jag känner mig stå i så mycket större
tacksamhetsskuld till er, som ni genom ert skydd och er hjälp återgifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
