Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7. Hycklaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
mig min äktenskapslycka. Men den rättigheten att som ädelmodig
beskyddare vaka öfver min lycka har jag gifvit er endast på de
vilkoren, att ni till min man återlämnar det där papperet och säger
mig ert namn. Min nian skulle sedan betrakta er som sin bäste
vän och välgörare. Säg mig, hvem ni är, och jag skall dagligen
innesluta er i mina böner.
Främlingen, som redan stod vid dörren, såg på grefven med
genomborrande, stränga, förebrående blickar.
Efter ett par sekunders tystnad sade han med eftertryck:
— Herr grefve, inbilla er ingenting! Endast af hänsyn till er
frus betänkliga tillstånd har jag nu underlåtit att omnämna en er
bekant händelse, som nyligen timade i ett annat hus. Är er ånger
så uppriktig, som fru grefvinnan upprepa Je gånger försäkrat mig,
då skall jag också som hedersman hålla tyst med den där
tilldragelsen. Var förvissad om, att jag för min del noga skall akta mig
för att grumla er frus lycka. Det vore ju mer än illa gjordt af mig,
om jag med vett och vilja i onödan frambesvure moln på hennes
äktenskapshimmel. Men inte ens er ädla frus böner kunna förmå
mig att till er återlämna det där papperet och ännu mindre attj säga
er mitt namn. För er kemmer jag att så länge förblifva den
hemlighetsfulle obekante, tills ni genom handlingar bevisat hvad ni med
ord tyckes ha lofvat er fru.
Han gjorde en kort paus, hvarpå han fortfor:
— Men ord äro långt ifrån det samma som handling. Om
ett eller flera år skall jag gifva er fru ett definitivt svar på hennes
nu alldeles ouppfyllhara bön.
Och vänd till Lilly, yttrade han;
— Gud vare med eder, fru grefvinna! Er obekante
beskyddare skall hädanefter såsom hittills med finkänslig oegennytta vaka
öfver er lycka. Er man har endast då att frukta mig, ifall han
skulle ta sig det orådet före att å nyo handla trolöst och uselt mot er.
Efter dessa i allvarligt manande ton uttalade ord bugade sig
främlingen ännu en gång, hvarpå han fort försvann ur grefvinnans
åsyn.
Med rent af bestört min såg Lilly efter honom.
Men grefven knöt hotande sin högra hand och mumlade
ohörbart tyst för sig själf:
— John ska’ nog ombestyra det här. Det vore dumt att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
