Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 10. Lefvande begrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
123 . 111
henne, men själf hade hon högst sällan aflagt besök, i all
synnerhet som hon en längre tid af sitt hafvandeskap varit klen och sjuklig.
Häraf kom det sig, att förutom Hildur Liljefeldt endast ett
fåtal personer bevistade begrafningen, till hvilken de infunnit sig af
sann vänskap och tillgifvenhet för den hänsofna.
Då, kort före sorgeaktens början, kom ett bud med en väldig
krans, i hvilken voro fästa tvänne breda sidenband.
På det ena af dessa stod tryckt:
"Sof i ro!"
På det andra bandet stod att läsa:
"Afskedshälsning från väninnan Anna."
Men budet hade knappast aflägsnat sig, innan Hildur i grefvens
närvaro tog bort sidenbanden från kransen.
— Aldrig skall jag tillåta, att Lilly äfven i döden förolämpas
af den där föraktliga människan.
Sedan begaf hon sig med sin far in i salen, i hvilken prästen
nyss stigit in.
’ Den senare höll ett gripande tal och förrättade sedan
jordfästningen.
När det var gjordt, återstod för de sörjande att taga ett sista
farväl af den döda.
Grefven, som i sin skenbart gränslösa sorg under ceremonien
knäböjt på ett af katafalkens trappsteg, steg upp och gick tätt intill
kistan.
Men i verkligheten lyssnade han med återhållen andedräkt, ty
det föreföll honom, som had; hon utstött en lätt suck och rört
ögonlocken, liksom försökte hon med den största ansträngning att öppna
ögonen.
Skräckslagen bibehöll han, utan att han själf visste det, en hel
minut sin nedböjda ställning.
Då kom Hildur Liljefeldt fram till kistan.
I sin till förtviflan gränsande ångest lade grefven vänstra handen
på Lillys hufvud, och det så, att han därmed betäckte hennes ögon.
— Se, sade han med låg, snyftande stämma, nu måste jag
låta mitt lifs milda, förlåtande ängel draga bort från mig för alltid.
Och liksom hade han i sitt våldsamt upprörda sinnestillstånd
helt och hållet glömt, att Hilour ännu icke tagit afsked af Lilly,
fattade han sedan utan vidare hennes arm i afsikt att genom detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
