Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 10. Lefvande begrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 . 109
Tschang Yao, såsom mannen i sitt bret till fröken Liljefeldt
kallat sig, närmade sig nästan ljudlöst kistan.
Med händerna andäktigt hopknäpta stod han där invid kistan
och fördjupade sig allt mer och mer i åskådandet af Lillys
visserligen ganska bleka, men likväl så underbart älskliga änglaansikte.
Tår för tår rullade utför hans kind.
Mu först lade han märke till, att Lillys ögon icke voro helt
och hållet tillslutna.
Egentligen öfverraskade det honom, att han icke redan förut
gjort den iakttagelsen, men han tillskref det sin våldsamma
sinnesrörelse.
Han vände sig bort och vacklade med händerna tryckta mot
ansiktet nedför katafalkens båda trappsteg.
Knappast hade han lämnat kistan, innan Lillys halföppna ögon
åter slöto sig.
Ja, hade icke Tschang Yao genom sitt nedstigande förorsakat
buller, och hade icke hans innerliga deltagande ovilkorligen afpressat
honom en långdragen suck, så skulle han kanske ha hört det svagt
rosslande ljudet från likkistan.
Det såg ut, som hade grefvinnan Lilly velat göra ett sista
försök att underrätta sin hemlighetsfulle vän och beskyddare därom,
att hon ännu icke alls var död utan endast fängslades af en
döds-liknande stelkramp.
- Ännu en blick af outsäglig sorg och det innerligaste deltagande
kastade han bort mot den stumma slumrerskans kista.
Seden svingade han sig gehom det öppna fönstret ut i det fria,
där han fort och ljudlöst som en skugga försvann i nattens mörker.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
