Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 11. En hemlighetsfull uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
123 . 119
Likt väldiga eldormar sköto blixtarna ned ur de nattsvarta
molnen.
Knall på knall följde. Åskan rullade värre.
Den elektriska blixtstrålen hade farit ned i den riktningen, där
Folke i det intensiva skenet tydligt sett den ståtliga manbyggningen
på Stensnäs.
Knappast hade himlens förfärande stämma, åskans hemska
brak och rullande, förklingat, innan Folke trots storm och regn i vild
hast satte i väg mot den nu icke så synnerligen långt aflägsna
herrgården.
Med en röst. som tydligen kännetecknade graden af hans
sinnesrörelse, den känslostorm, som rasade i hans bröst, skrek han:
— Lilly! — Fru grefvinna. — Min Lilly!
Allt mera stormande jagade han framåt.
Plötsligt stannade han.
Efter endast ett par ögonblicks paus skrek han vidare:
— O Gud i himmelen, upplys å nyo med din eldstråle den
mörka natten, på det att mitt svaga öga ännu en gång må få skåda
den innerligt älskades gestalt! — Ja, ja, här måste det vara,
bestämdt var det här jag såg Lillys så intagande gestalt vandra i den
hemska ovädersnatten af blixtens sken omstrålad liksom af en gloria.
Och himlen var redo att genast uppfylla den unge mannens
bön, ty ur det blåsvarta molnet sköt å nyo ned en bländande blixt,
hvilken klart upplyste nejden rundt omkring.
— Lilly! Lilly! skrek då Folke strax åter.
Han såg nu så tydligt, hurusom en kvinlig person, i hvilken
han med bestämdhet trodde sig känna igen sin för detta fästmö,
den på dagen till grafven burna Lilly Adlerström, ilade i väg til
en liten stuga, som låg vid ingången till den stora parken.
Han fick ej något svar. Liksom på vingar flög han i väg
till stugan.
Nu hade han uppnått stugan.
— Lilly, min Lillys saliga ande, undvik mig icke ? ropade han
in i stugan.
Från stugan hördes ett halft undertryckt skri af en kvinna.
Folke, som knappast längre, visste hvad han gjorde, stormade
in i stugan, bort till det ställe, hvarifrån ljudet nyss kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
