Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 11. En hemlighetsfull uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 . 124
Men nu, Greta, måste ni först af allt säga mig orsaken, hvarför ni
uppehåller er ute i det fria under denna förfärliga ovädersnatt.
Flickan brast ut i grät.
— Huru? Skulle grefven ha behandlat er illa eller rent af
försökt begå någon skamlighet mot er?
— Ack nej, herr Wallmark, det är inte det! Herr grefven är
ju inte ens hemma. Han for in till staden för att betala räkningarna
för begrafningen.
— Men då förstår jag verkligen inte, hvartör Greta ger sig ut
i det här ovädret.
— Ack, herr Wallmark, suckade flickan, jag stod redan färdig
att gå till hvila, när ovädret bröt ut. Därför satte jag mig bara i
min bädd. Jag tänkte oaflåtligt på min aflidna goda matmor och
var helt och hållet fördjupad i mina tankar, när jag plötsligt hörde
det knacka tre gånger på dörren. Jag ropade: "stig in!" Näringen
kom, gick jag själf till dörren. Jag trodde det var köksan, som
under åskvädret ville komma in till mig. Men när jag öppnade
dörren och såg efter, syntes ingen människa till. Jag ämnade just
draga mig tilloaka och trodde, att jag hört vilse, när det å nyo
knackade tre gånger, men denna gång på fönstret. Jag såg alldeles
tydligt den hand, som knackade, och strax därpå hörde jag en röst,
som lät så lik fru grefvinnans, ropa: "Greta, hämta mig, hämta
mig ur grafven! Men håll tyst med allt, som du där får höra och
se! Det är jag, din matmor".
Folke utfrågade noga flickan rörande den hemlighetsfulla
tilldragelsen.
Sedan gjorde han sig närmare underrättad om de tjänare, som
ännu voro kvar på Stensnäs från den tid, då Lillys mor varit
her-skarinna där.
Hvarför folke framställde dessa frågor, det visste icke flickan.
När hon så äfven nämnde namnet Karlstedt, jublade Folke
högt och bad flickan genast föra honom till denne gamle
hedervärde trotjänare.
Det var Greta med om.
Några minuter senare voro båda framme vid Karlstedts lilla
stuga, som låg ett stycke från stora byggningen, i ytterkanten af
parken.
Det knackade på fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
