Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 11. En hemlighetsfull uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
123 . 127
»Lägg mig i kistan neder
Och räada, jag er beder,
Grefvinnan Lilly, denna skatt,
Ur grafvens mörka natt!„
En helig rysning genomlopp Folke, när han steg fram till den
öppna Kistan.
Lidelsefullare kysste han Lillys mun, panna och händer, och
då hans innerliga önskan ej gick i uppfyllelse, brast han i gråt cch
klagade:
— Har då verkligen den kalla grafven för evigt famnat dig>
min älskling? Ack, då vill icke jag heller lefva längre
Då, misstog han sig, eller var det verklighet, att lifsvärmen
åter började pulsera i den för död ansedda?
Öppnades icke nu hennes ögon, och glänste icke en dallrande
tår i hennes ögonfransar?
I nästa ögonblick kände sig den unge mannen plötsligt
omsluten af tvänne mjuka armar.
— Fru grefvinna! O, min goda, nådiga fru grefvinna!
hviskade Greta och hopknäppte sina händer till bön.
Allt hårdare och innerligare omslöto Lillys armar hans hals.
Han kände den till lifvet återvändas balsamiska andedrägt.
Men ändå ansåg han det knappast för möjligt, att hon, som alla
trott vara död, verkligen uppvaknat till nytt lif,
Då märkte Folke, att grefvinnan Lilly, som strax åter tillslutit
ögonen, rörde läpparna, liksom ville hon tala.
Strax därpå hördes också hennes melodiska stämma; men
dess klang förrådde tydligt, att Lilly var som en drömmande.
— Din löst, Folke, sade hon lågmält. Ja, ja, det är din kära
stämma, som klingar nedifrån den mörka lilla jorden.
Och nu föll Lilly till Folkes stora förskräckelse åter i ett
medvetslöst tillstånd.
Hennes armar, som en stund varit slingrade kring hans hals
gledo åter långsamt ned.
— O, min Gud, klagade då Folke i förtviflan, skulle det
endast ha varit ett sista uppflammande af den godas försvinnande
lifsandar ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
