Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 11. En hemlighetsfull uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
. 130
I detta ögonblick hördes ord, som tycktes komma från grafven,
så spöklikt dämpade läto de.
— Skynda! Skynda! ljöd den hemska rösten. Rädda den
lefvande begrafna ! Det var ett misstag att anse henne för död. Hon
skall vakna till lif igen. Gören, såsom I blifvit befallda! Iakttagen
en obrottslig tystnad och låten den räddade aldrig mera återvända
till sin man’ Lydén ! Jag befaller eder det, jag, den lefvande
be-grafnas skyddsängel
Alla kände liksom en flägt från grafven.
Då såg Folke, hurusom Lilly långsamt och med hårdt slutna
ögon reste sig upp i kistan, och hurusom hon med händerna
trefvade omkring i luften, liksom sökte hon efter honom.
Strax därpå slog han armarna kring grefvinnan, hvilken strax
grep tag om hans hals och höll sig fast, lyfte upp henne ur kistan
och bar bort henne.
— Följ med, ni, Greta! hviskade Karlstedt till
kammarjungfrun. Inom några ögonblick kommer jag efter.
Fort lade han néd den stora dockan med vaxhufvudet i kistan
och tog bort papperslappen, som var fäst vid dockans kläder.
Sedan lade han i största hast pä locket och drog till skrufvarna,
Så snart det var gjordt, lämnade äfven han skyndsamt
graf-kammaren. Därvid framsade han med hög röst en bön.
Utkommen läste han igen dörren till gratkammaren och
skyndade sedan med brådskande steg efter vännerna.
Gubben Karlstedt upphann dem,, just som kammarjungfrun
öppnade dörren och Folke med sin börda steg in i stugan.
Där gjorde nu Greta med gubbens tillhjälp i en liten kammare
fort i ordning en bädd åt Lilly.
Parkvaktaren gaf hon samtidigt i uppdrag att hämta kläder åt
fru grefvinnan.
Så snart den unge mannen blef ensam i boningsrummet, föll
han på knä och uppsände en brinnande bön till den högste
Sedän tog han, utmattad af alla uppskakande sinnesrörelser,
plats på en stol vid bordet.
Ovilkorligen föll då hans blick på en biljett, som låg på
bordet, och på hvilken var stäld en medikamentsflaska. Han kunde
icke påminna sig, att han redan förut sett dessa båda föremål, innan
han begifvit sig till grafkammaren.
Lilly I. 9—10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
